Idag vaknade jag efter en natt med lite sömn ännu tröttare än när jag gick och lade mig. Tröttheten och värken är bedövande idag. Jag tror det till stor del beror på vädret, idag är det lite småregningt och betydligt kallare, endast 5 grader. En del säger att Fibromyalgi är väderberoende, ungefär som reumatism. I mitt fall verkar det definitivt stämma. Det krävdes en stor ansträngning att ta sig till ett dukat frukostbord. Ja, då var det framdukat och klart, bara för mig att hugga in och äta det jag ville... Som jag skrev igår, så hjälper min familj mig enormt, och särskilt då Moa. Hade det inte varit för henne hade jag nog hellre valt att ligga kvar i sängen. Men nu måste man liksom upp. Och ärligt talat så tror jag att jag hade mått sämre om jag inte haft barn. Nu måste jag liksom ta tag i saker vilket är bra för mig eftersom jag tror jag annars skulle känna mig ganska deppig. Klart jag kanske hade mått bättre i kroppen om jag tagit det mycket mycket lugnare, men jag hade kanske låtit värken ta över mer då!?

Jag vet egentligen inte, det är bara lite konstiga funderingar.

Hur som helst så är det exakt två veckor kvar tills jag ska till läkaren igen. Den veckan har jag tre läkarbesök så det känns riktigt skönt. Jag vill ju bara kunna leva mitt liv som jag vill, inte som Fibromyalgin vill. Den äter upp mig inifrån vissa dagar. Mitt yttre rör den inte, inte än i alla fall. På sätt och vis skönt, men ni anar inte hur många gånger jag har hört att "du har väl inte så ont, det är väl inte så farligt, du som ser så pigg ut och som alltid är glad..." Ja för att jag orkar det när jag är bland folk. Besök mig en dag hemma utan att ha förvarnat om det så får ni se!

Låter jag deppig? Det är jag inte, men ibland är det skönt att skriva av sig lite och särskilt när värken är som värst. Och orkar ni inte läsa så behöver ni inte. För er som undrar hur jag mår, läs här så slipper jag komma med dumma bortförklaringar när vi ses!

Men innerst inne i min lilla hjärna är jag samma person fortfarande som har precis samma värderingar nu som för fyra år sedan! Glad, positiv, energisk, sportig, fixande och omtänksam mot alla som korsar min väg. Vaddå, finns det inget negativt? Så klart, men det får ni väl upptäcka själva:-)