Snart, snart, snart är den klar...

Varför går det så sakta!? Jag trodde att det gick på ett litet gick att fixa en altan. Men icke då. Här har hållts på i två dagar utan att jag ens kan ställa solstolen på altanen... OK, kanske om jag spikar fast plankorna i stolen då...



Det blir i alla fall en stooor altan som kommer att ha en grym kvällssol!



Undra om jag kan sitta här imorgon med en kaffelatte? Det verkar inte heller spela någon roll hur mycket jag tjatar om att den ska bli klar. Jag vill att allt ska gå fort, helst ska den liksom bara finnas där!



Fridfullt landskap omger vårt hus!



Undrar om det kommer att lukta koskit här i sommar när bonden kommer att böka i jorden...



Gräset har i alla fall börjat ta sig. Vilken tur att vi sådde i höstas under tiden huset byggdes. Hade vi inte gjort det hade vi inte ens kunnat vara ute, det är mycket lera och jag har lite fobi för smuts som dras in i huset... Inte lätt när man har små barn, men så är det att vara pedant!



Mos gungställning ska ju också skruvas ihop! det är tur vi har Mr Right som fixar åt oss!



Här satt jag i den sköna stolen i den värmande solen!



ha ha, inte så snygg bild, har inte ens borstat håret efter att jag varit och simmat i morse.

Jaha, vad har vi gjort mer idag då?
Jo, jag simmade som vanligt på söndagmornar. Ett långt pass. Men det var kul. Hade till en början sjukt ont i kroppen. Men mjuknade upp allt eftersom. Sedan har det känts något bättre under dagen.

Efter simningen tillbringade jag fyra timmar, hallå fyra hela timmar, på akuten med Moa. Som ni fick veta igår har hon mycket prickar på sin lilla kropp. Men de kunde inte säga om det var vattenkoppor eller inte och det fanns ingen barnläkare där heller så det kunde ju kvittat... I alla fall så sa de att några prickar såg ut som vattenkoppor och några inte, utan mer som små myggbett... Ja, jag vet inte. Så fyra timmar till att bara sitta. Visst jag förstår att man måste vänta, men vi träffade läkaren i ca 1 och 1/2 minut... Ringde till husläkarjouren innan, men de ville inte ha dit oss om det var vattenkoppor eftersom det smittar... Ska ge dem veckans ris i tidningen. Vilken kossa och så enormt otrevlig. Kanske dags att byta jobb! Jag ringer ju för att jag vill veta!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0