Japp, då var 2009 års upplaga av Vansbrosimningen över. Första året för mig och kanske även det sista... Lördagen inleddes med regnskurar och tjejsimmet som är 1000 meter i Västerdalälven, motströms. Starten går från stranden och man springer i vattnet för att sdan börja simma.

Väl i vattnet är det trångt... Det gäller att vara snabbt iväg, vilket jag inte direkt lyckades med. Väl med huvudet i vattnet inser jag att detta är det vidirgaste jag någonsin gjort... Jag vet inte vad jag hade föreställt mig, men inte riktigt så här... Fy, min enda tanke loppet igenom var att "Jag ska aldrig simma detta igen, fy, jag tänker inte simma igen, aldrig mer" osv om och om igen. Men alla som känner mig vet att jag är envis som en åsna och därför simmade tills jag kom i mål. Kan väl inte påstå att jag är så nöjd med tiden, men ändå nöjd med att jag verkligen genomförde denna skräckupplevelse, ja, för det var precis det det var.


Moa kör lite bil under tiden jag hämtar ut startpaketen!


Ett stort utställningsområde för alla sport- och självklart simintresserade drog många besökare!


Vi bodde på Leksand Strands stugby, så enormt nybyggda fina stugor!


Moderna och superhög standard! Synd att vi inte kunde vara ute på området
för allt regn... Såg verkligen hur mysigt ut som helst! Vi har i och för sig varit
här tidigare men endast på vintern. Lika fint då, men hade varit kul att kunna
utnyttja stranden och badet!

Förberedelserna är i full gång inför tjejsimmet! Moa så klart min egen lilla
hjälpreda som alltid är redo att hjälpa mamma!


Vi hann precis byta om innan det regnade, tur, hade inte varit så mysigt att
vara fuktig under våtdräkten...


Startområdet för tjejsimmet. Några entusiaster simmade in innan starten.
Inget jag ens tänkte tanken på att göra...


På väg att simma om en liten rackare framför... Eller blev jag omsimmad?
Jag hade verkligen ingen koll på någonting, enbart mina negativa tankar att ¨
jag aldrig mer skulle göra om detta.... Bra fokusering va?!


Glad medaljör!!!


Vi hittade ett mysigt café där vi tillbringade lite tid i väntan på prisutdelningen.
Tur att det var tak!


Moa fick åka tåg! Ett litet tivoli där man lätt kunde göra av med pengar...


Kram till prisutdelarna nr 1...


... och nr 2!


Middag på Restaurang Bosporren i Leksand! Supergod mat, kebabtallrik med
BEAsås, den enda mjölkfria såsen de hade, men det var otroligt gott! Snacka
om att vara uppgiven. Fortfarande i chocktillstånd och inte alls villig att simma
ännu ett lopp.


Tröttis med våtdräkten på tork!


Kan nästan somna sittande...


En som somnade gott i alla fall!!! Vår lilla sötnos!


Ett koppel av simmare... Varmt och skönt med strålande sol...


En glad parvel som är på väg för att se mamma gå i mål!


Blött!!! Så här såg det ut på i stort sett hela målområdet och hela helgen!

Sammanfattningsvis kan jag säga att söndagens lopp kändes mycket bättre än lördagens, det var verkligen en chok och en vidrig upplevelse. Jag ville verkligen inte simma på söndagen, men fick någon jäkla tanke att nu fasen ska jag ta mig genom detta... Lugn och fin nu. Bestämde mig för att avvakta i starten och sedan simma i min egen takt. Missade kanske minst två minuter på det i starten, men det var det värt, för jag vet ärligt talat inte om jag hade fortsatt simma om jag gett mig av direkt. Trångt som 17 så just i detta fallet var det rätt beslut.

MEN, som den tävlingsmänniska jag är så kändes det fel i efterhand. Fasen, jag hade ju kunnat ta i mer, jag var ju inte uttröttad vid mål, hade gärna velat känna mig trött efter ett lopp som detta, just andfådd, inte bara i kroppen, men vaddå, frågan är om jag ens hade simmat klart hela då!?

Och vet ni vad, nu är det bara ett år kvar till nästa Vansbrosim, och nu vet jag vad det handlar om! Så kanske har tanken redan väckts om att simma redan nästa år...

Ha ha! Så är det med tävlingsmänniskor!