Idag var det dagen D. Jag åkte glad i hågen till läkaren. Hade rätt ont i morse, men det var inte värre än vanligt. Han verkar hur bra som helst och jag är ganska ledsen över att jag inte träffat honom tidigare. I alla fall så kändes det som han visste precis vad jag pratade om och att han mycket väl förstod mig och hur det känns i kroppen. Avskyvärt. I alla fall så gjorde han en grundlig undersökning av hela min kropp. Tryckte på ganska många ställen som gjorde så förbaskat ont att jag skrek rätt ut. Han tryckte inte speciellt hårt, men vilken smärta. Jag fick helt klart tårar i ögonen, men kunde i alla fall hålla mig ifråna att börja lipa.

Jag har nu fått klart att det är Fibromyalgi, men ska göra ett smärtprov på onsdag. Vet inte exakt hur det går till men tydligen trycker de på 18 st punkter med en grej som mäter på en speciell skala!? Någonting sådant. På ett sätt är det skönt att veta vad det är, men fasen, jag vill ju må bra!!!

Satt på bussen hem med en enorm smärta. Det gör sjukt ont och värker till max på de punkter som han tryckte på. Jag skulle ju jobba på eftermiddagen, och jag älskar ju mitt jobb och vill ju jobba mer! Jag hade så ont så jag trodde jag skulle börja tjuta när som helst. Jag insåg redan på bussen hem att det helt enkelt inte skulle gå att jobba idag. Var i alla fall in en sväng för att ordna med lite bokningar som var tvunget att hinnas med idag, men det var en pers.

Så, nu ligger jag i soffan på rygg och har fruktansvärt ont. Hjälper inte ens med värktabletter. Jag hoppas att jag kan vakna imorgonbitti och känna mig något bättre i alla fall.

Jag har belönat mig själv med en kopp varm choklad med vispgrädde, det var gott, men dämpade inte värken.....

Stackars er som får lyssna på detta, men ni kan ju välja att inte läsa vidare...