Man ska vara frisk för att vara sjuk...

Japp, så är det i vårt samhälle med alla instanser och myndigheter och framför allt för alla strider man måste ta överallt.

Jag är så JXXXA arg och less.

Idag var det då ÄNTLIGEN dags att få gå till läkaren och få det "Slutliga" beskedet. Ja, efter alla prover och alla undersökningar de gjort så har det nu konstaterats att det är Fibromyalgi jag lider av. (Hmmm, som om jag inte misstänkte det själv....) Hur som helst så var det enormt skönt att verkligen få en diagnos och verkligen VETA varför jag mår så förbaskat dåligt som jag gör i kroppen. Det är skönt att veta att varför kroppen värker som en exploderande bomb i ungefär 24 timmar om dygnet. Tydligen så tyder det i mitt fall även på att det är ärftligt och att det kan ha utlösts av en infektion jag hade under graviditeten, men det är inte säkert. Jag kommer inte ens ihåg att jag var dålig när jag väntade Moa. (Bara att jag mådde illa....) I alla fall inte som jag kan känna något samband med. Tydligen finns det stor risk att Moa drabbas av Fibromyalgi med. Tur är väl att vi i sådana fall vet vad det kan tänkas vara...

Så nu har jag fått med mig en bunt pappar hem som jag ska läsa igenom till nästa gång jag träffar min läkare. Mycket handlar om vilken typ av behandling man ska välja. Jag kan tänka mig att det till en början kommer att handla mycket om sjukgymnastik men även då det är som värst någon form av medicin. Ibalnd är det för djävligt. Som till exempel att ta sig hem idag. Moa var tvungen att följa med eftersom dagis har planeringsdag idag. Hade hon inte varit med hade jag satt mig på en parkbänk och storbälat. Så ont hade jag. Men det var bara att bita ihop och i ett slags töcken kom jag i alla fall hem.

Då var det dags för nästa projekt som får mig att spy. Tydligen så är det min husläkare som ska hålla i sjukskrivning etc bara det att henne kan man i stort sett aldrig träffa... Hon är alltid upptagen eller på semester. Jag har under mina dryga tre år som "sjuk" endast träffat henne två gånger... Annars har jag alltid fått komma till en jourläkare eller något annat. De kan inte heller behandla mig eller skicka en remiss någonstans eftersom det inte är de som är min läkare.... Ja ni fattar...

I alla fall så ringde jag och får så klart prata med sopproten som svarar. Antagligen någon sköterska och får då höra samma som alltid... Hon har inga tider före juli... Hon är borta och har semester och sedan är det fullt. FAN, varför har hon patienter då!? Min sjukskrivning gick ut i torsdags, den 30 april. Jag frågade hur jag skulle göra då? Ska jag börja jobba heltid nu då? Eller hur fungerar det?

ha ha Vet ni vad hon sa, jo: Du kan inte jobba heltid då? Tror du inte att det skulle fungera? Ha ha. Kärring. Gärna för mig, men det är ju inte jag som har sjukskrivit mig själv och jag mår inte ett dugg bättre än vad jag gjorde i december, snarare sämre. Jag vill ju inget hellre än att jobba full tid. Jag sa till henne att visst kan jag göra det, men det har ju inte hänt någonting. Och varje dag, i stort sett, sitter jag i bilen hem och grinar av smärta, trots att jag bara jobbat fem timmar. Hur som helst så sa hon att hon skulle prata med min läkare och återkomma. Jaha, gör du det idag frågade jag. Men det kunde hon ju inte göra för läkaren är ju sååååååå upptagen.... Så hon sa att jag får vänta tills hon ringer...

Såklart frågade jag om jag då skulle jobba heltid tills dess och fick till svar att det kunde hon inte svara på... Sedan sa hon, Ja vi säger så så länge... och lade på luren.

FAN, vad jag blir frustrerad och ledsen. Det slutade med att jag började grina av en kombination av smärta, värk och villrådighet. Vad ska jag göra nu då?

JXXXA sjukvård. Nu kan jag ju prata för mig, en familj som stöttar mig och har inga psykiska besvär, men hur ska de som inte har det klara sig? Du måste ju vara hur stark som helst för att klara av att vara sjuk....

Jag är såååå arghhhhh och nu fick jag avreagera mig lite...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0