Paniken växer

Ja, urk, jag mår verkligen dåligt över att jag bara får jobba en vecka till, endast två dagar. Jag är verkligen inte det minsta redo för att sluta jobba än. Jag vill verkligen jobba! Fatta, två ynka dagar kvar, plus ett morgonmöte. Sedan ska jag vakna och VARA HEMMA och ta det lugnt!? Hallå, jag!? Kommer få panik så det ryker ur öronen. Men, det bästa är väl att det liksom inte går att göra någonting heller. Det är ju inte direkt så jag tar på mig kläderna och tar en promenad eller tur på stan... Fasen vad BORING. Nu vet jag hur det känns för de stackarna som kanske dagligen, år ut och år in, är sjukskrivna och inte kan/får jobba på grund av sjukdom. Känner mig redan ganska värdelös (fast jag vet att detta är tidsbegränsat), precis som man inte klarar av någonting. Kommer ju bli helt förslappad och dö av tristess.

Det finns inga ord för hur jag känner, men är livrädd för att gå hemma... Vem ska då bry mig om vad jag gör:-) Vaknar upp varje morgon och är liksom inte till någon nytta alls... (OK, då, för barnet i min mage...).

Shit, jag visste inte att det skulle kännas så här. När är det killarnas tur att drabbas av detta?

Ja ja, det blir som det blir, ingen idé att oroa sig nu...

Jag hoppas ni haft en bra och mysig helg!


Kommentarer
Postat av: Ullis

Usch vad jag är orolig för dig Johanna!!!!

Behöver du någon så säg till, jag hjälper dig jätte gärna!!!!

Tänker på dig och hoppas du hojtar till om det är något jag kan göra eller om du vill ha sällskap. jag kan fixa bil så jag kommer om du vill!!!



MASSA KRAMAR

2009-11-23 @ 20:52:49
URL: http://ditasthoughts.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0