I natt inträffade det jag har väntat på i elva veckor... Att Hugo ska vakna under natten och inte vilja somna om.

Grrrrr.

Men vi ska ju ändå inte klaga, men fasen det är inte roligt när han ligger där klarvaken och tycks leka flygplan eller köra ett träningspass med armar och ben i full fart samtidigt som han snackar på sitt eget söta lilla språk... Och hoppas på att han inte ska väcka Moa... Kanske var han hungrig, åt mindre igår på kvällen än vad han brukar så jag ammade honom vid tre och böt blöja vilket resulterade i att han blev ännu mer pigg för stunden. Och bara flinade åt mig i mörkret... Somnade väl till slut om vid halv sex, men bara då han höll mig i handen var han lugn och kom liksom till ro.

Han vaknade redan strax efter sju och jag tror han var dödshungrig så som han äter nu... Kan ju möjligtvis befinna sig i en tillväxtperiod, det brukar ju komma runt tre månader och om bara fyra ynka dagar så är han ju tre månader. Liten börjar växa om man säger så.

Och med tanke på datum så igår var det faktiskt ett helt år sedan jag hade mens senast. Kul vetande va.... Sedan blev han till...

Hur som helst så¨tycker jag synd om alla som har sådana här spädbarnsnätter jämt...