Det här med Fibromyalgi och graviditet så har jag ju känt av det hela tiden men kan inte direkt påstå att jag besvärats av det. Det har ju varit milsvidder från hur jag mådde för ett år sedan. Då sov jag inte en enda natt på flera veckor. Somnade till slut av utmattning, men vaknade av att värken tog över efter några timmar. Grät varje dag i bilen på väg hem från jobbet för att det gjorde så förbenat ont. Kunde inte växla utan att det krävdes hela min vilja och koncentration. Hälla upp mjölk gick inte utan att tappa mjölkpaketet, x antal tallrikar gick sönder, satt på en pall och rörde i pastan för att få lite mat färdig... Det gjorde sjukt ont att ha på sig ett par strumpbyxor för att de "tryckte" mot kroppen och huden.

Vilket tillstånd, helt sjukt. Nu kan jag nästan inte tro att det var så eländigt. Men det var det. Och nu, denna höst/vinter, som förbytt! Så här kan jag i alla fall leva och göra saker. Så till min tanke om forskning, vilket jag ska ta upp med min läkare nästa gång jag går dit, borde man inte då kunna konstruera någon form av medicin som innehåller graviditetshormon!? Eller är det inte det som gör att jag mår bättre? Kroppen är varmare, det måste ju gå eftersom jag bevisligen mått så mycket bättre...

Till alla er där ute som lider av fibromyalgi önskar jag att jag kunde skjuta över lite graviditet till. Baraq för att ni skulle få känna den enorma sköna känslan av att inte vara fången och ha ont. Det ger en hopp, energi och ork att kanske orka med att må dåligt sedan. (Även om man inte vill det så ger det liksom en fristad). jag tänker på er alla som måste dras med detta hela tiden, jag beundrar er för att ni nu klarat av ett år till utan att få må bättre...