Rutiner, finns det!?

Åhhh, varje gång jag/vi tror att Hugo har fått in rutiner så försvinner de i rasande fart... Sedan i söndags har det varit en kamp att lägga honom. Både på dagen och på kvällen. Vart har den lilla filuren som bara lagt sig nöjt ner och somnat tagit vägen!? Nu är det vilda protester. Men jag tror att det är en kombination av för mycket intryck=övertrött, tänder på G och en utvecklingsfas. Just nu händer det så otroligt mycket. Han har lärt sig sitta, vilket är skönt då han kan sitt aoch plocka med saker alldeles själv, gungar på alla fyra och kryper sakta men säkert några steg framåt, säger papa i ett nu. Så det är ju inte konstigt om han har en hel del saker att bearbeta. Sedan har vi varit på språng hit och dit och det tar väl också sig uttryck på något sätt.

Dessutom, lille gossen vaknar nu gärna klockan ett på natten och ska äta... Tänder vi lampan så är det kört, då vill han leka, så nu blir det flaskan i blindo... Gud så mörkt det blivit på nätterna. Sådana iakttagelser har man en massa tid att göra mitt i natten...

Egentligen vet jag inte om han är hungrig, men han äter i alla fall en flaska välling och somnar om. Sedan sover kraken till nio cirka... Han somnar vid sju halv åtta så jag antar att vi inte ens har tillåtelse till att klag, men just ett då har man oftast precis hunnit komma ner i en ganska djup sömn och vet knappt var man befinner sig när han tycker att det är dags att äta...

Ja ja, så är det med barn och det är bara att inse att det är ingen ide att bli stressad över det eller irriterad. Det gör bara saken värre. Som mamma så är det ingen ide att ha för mycket inbokat eller för många saker som man vill göra. Man får ta det  då man har tid. Har man en massa saker inbokade så spräcks det schemat, det får mig bara att bli irriterad och sur, så jag har slutat med måsten. Jag tar det som en bonus om jag hinner göra det! Och barnen får en så mycket gladare och mer harmonisk mamma. Och faktiskt så är det väl så, det finns ju inget bättre än att sitta och gosa och sniffa på sina små ögonstenar... Det skapar ett inre lugn och den tiden kommer ju garanterat inte tillbaka... De ger mig så mycket värme och kärlek att det svämmar över, vilket i sin tur får mig att bli lugn i mig själv. Ja, man kan vara hur trött som helst och bara vilja slänga sig i en hög på golvet och skrika eller låsa in sig i ett rum och dra täcket över huvudet, men jag har barn för att jag själv vill och för att jag älskar dem så mycket, det är inte deras önskan att få komma till världen, utan det var vår, nu är de här, det finaste jag/vi har och då får vi helt enkelt ta hand om dem med det lugn de måste ha för att bli lugna, harmoniska och kärleksfulla. De betyder allt för mig/oss.

Ja, och imorgon åker jag. En vecka utan de finaste personerna i mitt liv. Visst alla tre kommer ha det bra här, Mr Right, Moa och Hugo, men utan mig och jag utan dem... Det känns konstigt. Jag själv i en stor stad som bara ska ägna mig åt mig själv och mina saker!? Är det tillåtet!? Ja, faktiskt! Men jag känner mig nästan vilsen av att ge mig ut på egen hand i vida världen (om än inte så långt)... De är ju liksom min livlina. Men ändå, bra för Mr Right att se vilket hästjobb det är att dra runt ett hem 24 timmar om dygnet. Att inte bara kunna gå ut från huset utan att ha med allt, både det ena och det andra. Bara att komma iväg på morgonen ska bli intressant att höra hur det gick... ajg är övertygad om att det kommer gå som en dans, han är hur duktig och bra med barnen som helst, men det ska bli kul att höra vad han tycker om det... När det inte finns någon som bara gör allt...

Så appropå MÅSTEN, så MÅSTE jag verkligen se till att packa väskorna nu... det är verkligen ett måste...

Ha ha!

Vill ha fint väder igen, bort med allt regn och rusk nu!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0