Nu har jag dragit på det över en vecka, men insåg att huvudvärken inte blir bättre av vad jag än gör och alvedon+ipre verkar inte hjälpa det minsta. Jag somnar med den i hopp om att den ska försvinna under natten, men icke. Så idag ringde jag och kollade om det fanns något jag kunde göra och fick en tid ganska omgående. Hatar att gå till dokorn, men åkte dit. Han var bra, riktigt bra. Hade läst min journal och allt om fibromyalgin noga. Verkade även kunna en hel del om det. Så jag fick min dom att huvudvärken troligen beror på fibromyalgin. Att värken i kroppen gör att jag går omkring och spänner mig och att "elstötarna, stickningarna" i huvudet troligtvis är muskelfästena som gör ont... Himlans kul att det blir värre... Trodde jag hittat min nivå för sjukdomen och ett sätt att hantera smärtan. Men det var kortvarigt och måste väl nu lära mig hantera detta med.

JIPPIE!

Jag hatar Fibromyalgi. Tur som sjutton att det inte syns utanpå för då hade ingen människa i världen vågat titta på mig... Man blir hur som helst väldigt duktig på att dra på sig en mask då man lämnar hemmet. Utan den hade jag inte varit mycket till människa. Och så länge barnen är vakna så måste måste måste man hålla kvar masken så att de inte ska märka av det som finns där under. Sedan efter det då kan jag släppa taget lite, men måste ändå försöka lite till, så att Mr Right inte bara ser värken... Under nattens timmar kan jag släppa taget, men det är också då det gör som ondast. Man bara vill sova, läääääänge, för att hoppas vakna upp utan smärta, men även om jag hoppas på samma sak varje natt så händer det inte... Hoppet är ju det sista som sviker och eftersom det är sommar nu så finns det hopp kvar...