I maj såg det ut så här, men nu några månader senare så har vi äntligen fått hennes medgivande att ta bort stödhjulen. Och vet ni vad ungen gör, jo hon cyklar som FAAAN! Jätteduktig och de där stödhjulen är ett minne blott.

Hon är rolig den lilla damen. Ingenting provar hon innan hon vet eller känner på sig att hon kan. Det var ju likadant när hon lärde sig simma, skriva bokstäver, göra kullerbyttor eller vad det nu kan vara. Hon måste liksom ha kontroll över situationen innan hon gör det. Iakttar en stund för att sedan träna då ingen ser och vips så kommer hon och visar att hon kan.

Igår visade hon mig att hon kunde dyka på simträningen. Då har hon en stund stått och studeratde andra (förra veckan gjorde hon det och skyllde på att hon frös...) och vips igår dök hon jättefint och kom upp som en glad liten fis. Visade hur man skulle göra treamline också. Hon är underbar denna lilla tös, men ändå vill jag att hon ska släppa lite på kontrollen och jag försöker få henne att göra det, men det är inte lätt. Allt har hon koll på hela tiden och vilket minne.

Igår skulle hon spela något på datorn som hon inte spelat sedan i vintras och jag sa att jag inte kom ihåg koden för att komma åt spelet, men det gjorde hon... Otroligt.

Annat är det med Hugo, han bara kör fast att han inte kan. Det får liksom bära eller brista och går det inte på det ena sättet prövar han snart något nytt, tills det går.

Dom är så himlans roliga och bara för underbara! Det är verkligen det finaste jag har. Dock luktar det just nu misstänkt mycket skit... Jag trodde Hugo sov, men kanske ändå inte... Ska kanske kika efter, måste ändå väcka honom snart för hämtning av Moa och ett obehagligt besök hos doktorn. Hatar undersökningar och det kommer göra ont... Men jag har på något sätt förträngt det:-(.