Då var Moa på dagis igen då. Måste erkänna att just idag, efter några jobbiga dagar och nätter, så känns det extra skönt. Hugo som alltid är glad har varit extremt gnällig tre dagar nu. Tyvärr verkar inte denna dag heller bli bättre. Suck och stön. Men fick ett råd att det vänder då de flyttar hemifrån... Något att se fram mot alltså...

Igår var jag och simmade igen, dock inte i Täby, orkade inte åka så sent så simmade på egen hand. Inte lika kul, men ändå extremt skönta tt få bota skallen med någonting annat än barn. Blev ett ganska enkelt fartpass som jag känner sitter i idag. Snabbheten väntar jag på just nu. Undrar när den ska komma!? Åker ju om drygt en vecka för att tävla, inte mina distanser, bara 100-ingar och 50:ior. Ska i alla fall bli sjukt kul och framför allt festen på kvällen. Då ska väl den förvirrade småbarnsmamman ut på egena ben igen. Undra hur det ska gå när jag inte har mina små iglar att förlita mig på... Hur ska jag klara mig med bara en väska och bara mig själov att tänka på!? Vem ska jag mata under middagen!? Hoppas på en trevlig bordsgranne som inte slänger mat omkring sig och som inte gör konstiga prutt- och spottljud hela tiden.

Det låter som ljuv musik det va!?

Passet igår blev då sammanfattningsvis

4*50 frisim, fokus och max in och ut i vändningen

40*25 medley, 12,5 max 12,5 löst

ben och arm med fart

Sitter nu och funderar på om jag ska ta min värkande kropp och masa mig till crosstrainern... Jag vet ju att jag mår så mycket bättre efter ett tag där. Plugga kan jag göra samtidigt, men å andra sidan skulle det vara bra skönt att ligga på soffan och njuta lite istället... Men med värken spökande i kroppen så antar jag att det bara är att sätta fart och sedan kanske kunna njuta mer av vilan i soffan utan att behöva ha tårarna rinnande för att det gör så djävulskt ont. Avgjort alltså!