Igår var det första gången för Moa i simklubben. Jag hade kanske inga större förhoppningar om att hon skulle gilla det. Hon är ju bara fyra och vi tänkte att hon får väl testa eftersom hon kan simma, men trodde innerstinne att hon säkert är för liten. Hade egentligen velat ha in henne i någon märkestagning eller så, men i vår kommun tillåter de inte att barnen börjar innan det året de fyller sex...

Men, jag kan säga att ungen hade ett leende på läpparna i en timma. Det bara strålade om henne! Inte bang för någonting, var gärna först och provade... Hon har hittat sitt rätta element. Gick ju bara till magen på en del. Hon hängde på bra och även om hon kanske inte kommer lika långt som de andra på sina simtag, eftersom hon är så liten, så fattade hon alla instruktioner och var superduktig. Och så söt i sin badmössa och sina glasögon. Hon hade lugnt kunnat hålla på en timma till.

Jag vill bara inte att hon ska tröttna på det, så det får inte bli för mycket. Hon hade sagt till Mr Right (tillika hennes pappa...) när jag var och simmade sedan att hon minnsann skulle ta OS-guld, för en sådan medalj ville hon ha:-)

Hjärtat är helt enkelt målmedveten...

Ha ha!