TACK SNÄLLA MAMMA FÖR ATT HUGO FICK SOVA HOS DIG IGÅR TILL IDAG!!!

Det var guld värt och jag är evigt tacksam att jag kunde ägna denna förmiddag åt bara Moa. Det var en stor dag för henne. Att bara bli väckt tjugo i sju, fixa sig för att gå till skolbussen som hon skulle åka alldeles själv (ok då, mamma (jag) körde en meter efter bussen hela vägen). Hennes små ben darrade som asplöv då hon gick in i bussen och hon var likblek. Min lilla stora femåring... Det var så att halsen snördes ihop och mammahjärtat värkte. Tänk om hon skulle bryta ihop där på bussen alldeles ensam, utan att känna en enda kotte... Tänk att man låter sina barn utsättas för sådant. Men å andra sidan så hade det inte direkt varit lättare om jag väntat någon extra dag heller... Förväntade mig att mötas av en nedstämd liten skit, men icke. Strålande glad och stärkt av att ha åkt buss ALLDELES SJÄLV lös ögonen av lycka! Nu äntligen, skola!!! Kommer dock ändå åka efter bussen imorgon och se till så att hon kommer iordning ordentligt.

Hur som helst så var det lycka för oss imorse att kunna fixa iordning sig utan att ha en parvel som stänker vatten på tre tröjor, tar mitt smink, klättar på köksbänkarna eller att behöva jaga honom för att få på kläderna. Och att kunna sitta och prata och mysa utan kladd vid frukosten, det är vardagslyx det!!!

Imorgon ringer klockan ännu tidigare, då ska Hugo med. Nu har hösten dragit igång på allvar och det märks! Mammaledighet bye bye, real life, welcome welcome!