Redan i december började han gå några steg, vilket hela tiden har ökats på till fler och fler steg. Nu är det mer regel än undantag att han tar sig fram i upprätt position. Så gulligt och det går ännu inte så fort men han skrattar hela tiden så jag antar att han tycker att det är himlans kul...

Tänk vad fort det går. För ett år sedan låg han tryggt och varmt förpackad i min mage. Och inte visste vi vad det var för en liten filur där inne. Men ut kom en underbar liten kille som jag känner utan och innan. Och som alltid är glad och äventyrslysten.

Nä, nu min bok och KAFFE från maskinen, underbart gott är "KENYA", min nya starka favorit tillsammans med en massa skummad mjölk!!!