Trodde in i det sista att jag inte skulle plita ner detta inlägg, men vad sjutton, just nu har jag ONT, ont som fasen, i ryggen. Inte min vanliga fibromyalgi, nej tack och lov har den lämnat mig för en sekund. Eller ja, den finns där, men den påverkar mig just nu inte som den gjorde för två veckor sedan. tack och lov. Jag hoppas att den låter mig vara ett tag, det är en befrielse.

Ryggen.
Ja, drygt tre veckor sedan vaknade jag upp med lite konstig värk på ett specifikt ställe. Sa till Mr Right att vi nog behövde köpa nya madrasser till sängen, för nu började jag också känna av att de är gamla... (till hans stora glädje!). Men så har denna smärta ökat och ökat och verkligen eskalerat. En specifik kota, samt området på höger sida samt under den gör så fruktansvärt ont. Det bränner som satan hela tiden, då jag rör mig i vissa lägen eller tar där sticker det som knivar.

I söndags hade jag sjukt ont så det blev en tur till akuten, lika bra att kolla upp liksom. Efter två timmars väntan får jag komma in. Väntar en dryg halvtimme till och in kommer världens drygaste doktor. Tittar på mig och säger att de faktiskt har viktigare saker för sig, att akuten är till för de som brutit ett ben eller håller på att dö... Ställer frågan varför jag just kom idag?

Ja du, gissa det du om du kan!?

Ber mig gå några steg, sedan dra upp tröjan och klämmer till där jag visar att det gör ont. Tårarna sprutar ut, jävlar så ont det gjorde.

Oj, förlåt, kommer om några minuter, säger den trevliga lilla doktorn.

Några minuter blir till 55 minuter och jag hör hur de säger att de ska gå och fika. Tack tack tack!

Kommer så in igen och säger att det finns ett recept på apoteket som skickas elektroniskt på diklofenak, mot smärta och lite inflammationshämmande (som man alltid får, eller voltaren, på denna akutmottagning). Talar ännu en gång om för mig att akuten är för akut sjuka och att jag kanske borde kolla med en sjukgymnast om det nte går över om ett par veckor...

Jag frågar såklart vad det kan tänkas vara och får till svar att han kan inte säga det, utan han är bättre på att tala om för mig vad det inte är, det vill säga att jag hade ju i alla fall inte brutit ryggen...

Tror att jag nog hade en aning om att ryggen inte var bruten innan jag gick till dit...

Blir så trött på en del läkare. Socialkompetens lika med noll. Dessutom borde han sett att ryggraden, eller den kotan och området runt om, ligger utanför de andra kotorna... Kanske inte är någon fara, men det gör verkligen ont och det kändes väldigt mycket då jag simmade, men han hävdade att det var bra för mig med träning om jag var van.

En träningskompis sa att det verkade som diskbråk av min beskrivning, då han haft det för ett tag sedan... Hoppas jag verkligen inte. Ja ja, vi får se. Tyvärr är jag alldeles för mesig när det gäller sjukvården. Har föga tillit till läkare efter många års omkringskickande hit och dit, livrädd för sjukhusmiljön, och alldeles för godtrogen och man sätter sig liksom inte emot en läkare som har status i allas ögon...

Är det inte bättre imorgon så får det väl bli ett besök hos napprapat eller husläkaren.

Sorry för ett trist och klagande inlägg, men som ni vet, ni behöver inte läsa...