Så ledsen



Idag kom tårarna på grund av värken. Inte ofta det händer på dagtid. För två veckor sedan kändes min lilla kropp relativt ok, men inte senaste veckan. Har känts bra efter träning, som vanligt, men hur den har värkt varenda natt är för många mycket svårt att föreställa sig. Vädret igår med de kalla vindar som blåste gjorde ju inte saken bättre direkt. Ville ju så gärna vara med och fira Valborg och kylan och värken till trots pinade jag mig till brasan. Sov nog inte många timmar inatt, eller ens minuter...

Idag skulle jag ha åkt med mina två små hjärtan till min underbara och älskade farmor. Packat och klart fick jag tvinga mig själv att inse att jag aldrig skulle kunna sitta och köra bil i cirka sju timmar själv. Kroppen skrek av minsta lilla, den skriker fortfarande, men träningen underlättade värken något för tillfället. Men att dels göra Moa ledsen, eftersom hon verkligen sett fram emot att åka, och dels göra min kära farmor besviken gör ont. Och även att jag ska vara besegrad av värken, det är inte vanligt, men nu inträffade det och det får mig att känna mig totalt värdelös.

FXn vad jag hatar fibromyalgi. Längtar efter min farmor och hade jag åkt så hade jag varit där nu... Varför ska det vara så långt?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0