Efter att jag lämnat Hugo på dagis och Moa klivit på buseen (fast i omvänd ordning) satte jag mig och läste frenetiskt i två timmar. Tills orden inte fastnade längre. Då beslöt jag mig för att ta en löprunda. Jisses, det var inte igår. Och så skönt det var. Trot att regnet hängde i luften, gråmulet och bara höst så var det dagens bästa initiativ... Kroppen svarade bra, men jag frös som fasiken om fötter och rumpa.