.. är inte min bästa vän just nu. Vilken pina. Det är galet hur ont det kan göra, man börjar ju starkt fundera på om det verkligen kan göra mer ont och HUR ont det då kommer göra???? Brukar inte låta värken ta över mitt liv, men nu har det hänt och jag bara väntar på att någon ska komma och rädda mig... Vilket jag vet är omöjligt, för ingen kan tyvärr göra det.

Ska ta och bita ihop, plugga inför tentan imorgon om det ens är möjligt att hålla upp ögonen då de bara vill knipas ihop och aldrig mer öppnas igen, bege mig till badhuset för att hålla i nybörjarträningen, men inann dess bör man väl utfordra barnen... Tack för att de inte är hemma nu och jag inte behöver låtsas, vet inte om jag hade klarat det just nu.

Blä....