... då har det gått ganska många dagar igen. Har genomlidit några av de värsta dagarna i mitt liv vad gäller värk i kroppen. Herr Fibromyalgi har int evarit skonsam den här gången direkt. 24 timmar om dygnet har jag haft ständig värk som emellanåt förlamat min kropp från topp till tå. Varit sekunder ifrån att ringa läkaren och ta emot receptet på de starka tabletterna. Men jag vill inte det, så har avstått, även om önskan att få bort värken gjort det fruktansvärt frestande. Att träna har tagit emot, vilket det sällan gör annars. Har gått dit som i ett töcken, försökt avverka passet, gått hem och mått lite bättre för att sedan ligga sömnlös i tårar var eviga natt. Men jag står emot. Några dygn till. Hur länge överlever man utan sömn? Ska man tro på fakta som man läser så inte lika länge som utan mat. Sömn behövs för att reparera kroppen (är det ett hån mot mig eller) att lagra det man lär sig och för att få ny energi. Min är på den bottenlösa botten just nu...

Men som jag sagt förr, hade jag inte haft mina älskade älskade barn så hade jag aldrig klarat detta.