Tack pappa

Liiiite, yttepyttelite, har värken lindrats genom två mil cykling med pappa. Första gången på en racer, så mycket roligare än med min barnsadelsvänliga cykel. Riktigt kul och inte så läskigt som jag trodde innan. Rullar mycket lättare och lite småkul med att fatta grejen med växlar:-)
 
Hoppas på fler cykelpass snart. Men 15 mil, halv Vättern, kommer inte att bli en rolig upplevelse. Inte jobbig, men fatta att mentalt cykla fem timmar (!?) ... Låter ju inte som världens roligaste upplevelse direkt.
Ja ja, det är ju ett bra tag kvar dit så kanske jag får för mig att det är skitkul att cykla tror dock inte det.
 
 
Nu blir det plugg tills min lilla loppa kommer hem!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0