Som ni minns så böt vi ut spjälsängen till en "vanlig" säng i lördags till Hugo. Misstag? Kanske. De annnars så lugna kvällarna här hemma byttes snabbt ut till kaos. Jag skojar inte, men två timmar av spring upp och ner, hopp i sängen, skratt och allt som man inte ska göra då man ska sova gör denna lilla man. Vår taktik har varit att lugnt och stilla gå in, lägga honom ner, lägga på täcket, vänligt men bestämt och sedan gå ut. Det är bara det att man hinner inte ens vända ryggen till, inte ens komma över tröskeln innan han är uppe igen. Vänder man sig om för att lägga honom ner så skrattar han bara och dyker ner i sängen och hoppar... Underbart. I början var det ganska svårt att hålla sig för skratt, men inte nu längre. Gud vad jag hatar det.

Vi vill inte heller att han ska vänja sig vid att somna då vi ligger bredvid. Så det har liksom blivit att vi lägger honom ner, klappar på huvudet i hopp om att han ska coola ner, och då han känns lite lugnare så går vi ut. Men han är uppe på två sekunder.

Igår tog det dock bara 40 minuter, så jag hoppas, vill tro, att det är en fas som kommer gå över, lite nyhetens behag.

Sedan tar nattn vid. Vid ett börjar han igen. Till fem på morgonen. Underbart. Men i natt, då sov han. Det var bara jag vaken, på helspänn för att kunna hindra honom från att springa upp... Jag fick till och med väcka honom klockan sju imorse, har inte hänt sedan innan jul... Hoppas hoppas att detta är en fas som vill fortsätta... För mamman i huset är bra trött nu alltså.