Kan inte påstå att jag varken sovit gott eller mår speciellt bra. Hugo har inte varit rolig senaste månaden vad det gäller nätter. Vaknar runt ett och bökar och stökar fram till fem. Jag är otroligt lättväckt, och ännu mer sedan vi böt säng till honom. Ligger som på helspänn OM han skulle trava upp. Jag lovar, det har inte blivit mer än max två tre timmars sömn någon natt... Det tar på kroppen.

Antar att vi hade sådan tur att det inte går att beskriva i ord med Moas sovande. Och har haft tills nu med Hugo med. Hur orkar alla andra sömnlösa föräldrar där ute??? Ja ja, antar att det blir bättre och att vi snart får rycka upp honom ur sängen klockan tolv på dagen...

Som att detta inte är nog så har värken invarderat kroppen totalt. Går inte att somna i en bra ställning, lyckas jag somna vaknar jag inom några minuter för att det gör så ont. Dagarna bedrivs ibland som i en dvala, allt jag gör tvingar jag mig till. Idag har fibromyalgin mig i ett stenhårt grepp, orkar knappt hålla i en penna än mindre koncentrar mig på att läsa eftersom värken skriker åt mig. Har fem frågor kvar av de 100 instuderingsfrågorna som ska gås igenom. Sedan tänker jag vara nöjd för idag och hämta min lilla prins från dagis och bara mysa med honom!!! Han får mig att orka, och att kämpa.

Längtar inte tills dagens träning, orkar inte, vill inte, men ändå vet jag att det blir yttepytte lite bättre och det är det värt.

TUR att solen skiner ute så att man får lite energi. Vinterkläder och filt på och sedan en kaffe i solen kanske??? Eller ett besök i bastun??? Vad välja när man har två olika viljor?