Söndag, egentid med BB på Tv:n

Jag veeeet, sjukt dåligt, men jag är fast.

Jisses vilka dagar jag haft då min Älskade andra del varit borta och åkt skidor.
Först: en stor eloge till alla ensamstående mammor där ute. FXn vilket jobb ni gör!!! (och fäder oxå såklart).

Intensivt är bara förnamnet. Med en värkande och skrikande kropp har jag farit runt med kidsen på än det ena än det andra. Så klart ska allt vara just dessa dagar. Hugos sömn har blivit si så där. Sena kvällar eftersom det varit kalas och skoldisco för Moa. Förmiddagsaktiviteter som gjort middagsvilan försenad och förkortat på grund av kalas... En knashelg med andra ord. Mitt i allt detta har skruttungarna bråkat och varit på varandra heeeela tiden. Då den ena är lugn kommer den andra och triggar igång ett bråk... Men vet ni, mitt i allt detta så förundras jag över hur mycket kärlek jag ändå har till dem och hur mycket de betyder för mig. Även om det varit intensivt så har det även funnits många många mysiga stunder där vi bara njutit av att få vara tillsammans. Tyvärr är det väl så att det är det jobbiga man minns, helt klart fokuseras det på fel saker.

Vi har badat i badhuset, käkat på Donken (där Hugo satt och gapa "mea burgare, mea burgare....) cyklat och klappat hästarna, myst med sagor i sängen, lekt restaurang, bakat och varit ute. Så jag tror inte att jag haft det så jobbigt ändå... Har det ganska bra tror jag!!!

Men fasen vad jag hatar denna årstid. Visst solen är framme, men det är kallt och det blåser. Jag måste vara ute för barnens skull vilket resulterar i att den redan så sargade kroppen blir ännu värre. Varenda sekund går åt till att neka smärtan. Inte lätt, men det går, tack vara Moa och Hugo. Ärligt talat så har det nog enbart handlat om vilja dessa dagar. Hade jag inte haft den så hade jag legat under en filt och gråtit hela veckan.

Tur nog kom Mr Right hem lite lite tidigare vilket resulterade i att jag hann till träningen och nu känns det yttepytte lite bättre. Så jag hoppas att jag kan få sova bara lite lite mer än några minuter. JAG ÄR I STORT BEHOV AV SÖMN!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0