Inte utan en viss nivå av ångest trycke jag just iväg min resultatdel till min handledare. Vet inte, men just dessa moment är enormt ångestframkallande. Han är petig, kommer med kritik och konstruktiv kritik på samma gång. Även om jag ännu inte upplevt kritik riktad mot mitt arbete, så kan han såga detta till max just nu. Jag har ärligt talat ingen aning om hur jag analyserar en kvalitativ undersökning i teman och kategorier... Jag kan passera, jag kan stanna kvar och stampa lite till. Men skickas den inte in så kommer jag ingen stans. Fatta, 23 januari är detta över. Tills dess kommer det kräva mycket energi, förvirring och glädjetjut. Två har redan avfyrats. Vad blir det näst, tårar eller en suck av lättnad???