Det här med vänner

Är det nu det märks, vilka som är ens vänner som finns där och ger energi oavsett? Det är märkligt hur tydligt det blir ibland. 

En del relationer är livslånga andra är korta. En del är starka och andra är svaga. En del stöttar medan andra stjälper. En del är rädda medan andra är fromma. En del suger energi då andra tillför.

En sak är i alla fall sann; alla reagerar olika beroende på i vilket sammanhang man befinner sig. Vad som finns i den egna ryggsäcken och vad man är rustad med har stor betydelse.

Själv har jag omvärderat, samtidigt som jag är mer förvirrad än någonsin. Aldrig någonsin tidigare har jag ställt mig frågan: vad vill jag och vad mår jag bra av?  Alla andra har alltid kommit före. Nu finns det inte längre energi att ge på 'onödiga' relationer, den energi jag ger vill jag tillföra på bästa sätt till de som oxå kan förvalta den.   

Varför har man relationer? Och på vilket sätt är de värdefulla?

Kommentarer
Postat av: Milla

Jaa du, det är genom kriser man vet vilka som är ens bästa vänner. Ofta dyker det upp nån som man absolut inte trott att skulle vara just den och de man trott att aldrig skulle lämna en drar sig bort. Tror ändå att människor har så svårt att prata och närma sig då krisen är där. Oftast glömmer alla att det räcker att bara vara ett öra, inte ge råd och prata så mycket utan bara finnas där och lyssna om det behövs. Vet själv hur svårt det kan vara att " veta" vad man skall säga och då drar man sig hellre bort och förklarar till sig själv att - vi måste nog låta familjen vara ifred och sörja själv, vi ids inte blanda oss i....men sååå fel det är! Om dina vänner läser här så har jag några råd, ta kontakt, finns där, säg inte så mycket, lyssna och gå fast ut på en länk tillsammans. Hämta lite god fika och glöm inte storasyster.
Jaaa, nu vet jag ju inte om dethär är det DU vill förstås, tror ju bara. Skriv gärna om jag tänker fel. Styrkekram till er alla i den värsta tid i livet ni måste gå igenom. Lång väg men se ljuset, det kommer nog! Allt kommer att gå bra! Det är jag bombsäker på. Vi har en otroligt bra läkarvård. Tro på det! Hälsningar från en närvårdare i Finland.

Svar: Tack Camilla! Du förstod helt rätt och tolkar frånvaro likadant som jag. Rädsla för att inte våga, inte veta vad man ska säga och ett sätt att fly. Vi är ff samma människor, fast vi har en lite annorlunda packning denna gång. Det finns egentligen inga ord och det är inte det jag är ute efter, men att leka struts funkar inte.
Joseharaton

2014-04-11 @ 18:12:15
Postat av: Milla

Just det, men försök på nåt vis förstå dina vänner, eller de som inte vet hur de ska vara. Tror, och vet att alla vill er väl ändå. Strutsar kan ju inte flyga:) Gonatt och tack för din blogg.

Svar: Jag förstår dem till fullo. Och klandrar dem inte, vet att alla vill väl, men på sitt sätt. Det jag syftade mer på är nog att det inte alltid är som man tror. Och att relationer är föränderliga och kan se så olika ut. En del kan man ha känt i 25 år, andra i kanske fem eller ett år och tro sig veta vad man 'har dem' och sedan visar det sig att den bilden inte stämmer.
Joseharaton

2014-04-11 @ 21:51:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0