Värre än stt föda barn-smärta.

Jag som trodde jag var hungrig efter träningspasset, fick håll och att det tog för lång tid mellan träning och mat... Då ryggslutet och vänster sida gjorde bövelens ont och jag kissade blod var enda alternativet att bege sig till akuten. Ganska snabbt konstaterades det att det var ett kraftigt njurstensanfall. Mådde då ok så fick åka hem med suppar i form av Spasmofen att ta vid nästa anfall. Gick och la mig i Hugos säng, då han krupit upp på min plats bredvid min sovande blivande man. Jag somnade vud halv ett och allt ländes ok. La medicinen bredvid mig för att ha till hands om det skulle behövas. 

Vaknar strax efter tre i smärtplågor från en annan planet. Då jag vaknade skakade jag, svettades och kräktes. Ålade i svett, som fick det att glida bra, till min sovande hälft. Fick inte fram ett ljud men han fattade ganska snart att jag hade sjukt ont. Han ringde ambulansen medan jag försökte andas. Fortfarande skakandes och svettandes kom jag tillbaka till sängen och var nig vit av smärta när ambulanspersonalen kom. De satte infart och började med smärtlindring direkt. Eftersom jag hatar nålar och sjukhus fattar jag knappt att de fick sätta denna, men var nog borta i smärta. Ambulansfärd till sjukan där jag fick mer smärtlindring. Röntgades och de såg en njursten på ca 5 mm. 

Svimmade och kräktes av en blandning av smärta och läkemedel.

Sedan kom stenen ut. Cool, för det är verkligen en sten!

Men vill nig inte uppleva det igen. Nu hoppas jag att vi får fira påsk o lugn och ro.

Ha, just'e, missade ju prov-och avsmakning av vår bröllopsmeny igår... Vi har fått ställa in och boka om det två gånger redan på grund sv sjukhusbesök med Hugo, så det var lite nu eller aldrig. Mr Right och svåger gillade det och jag litar på dem...

GLAD PÅSK