Imorgon blir det en dag på sjukhus igen. Och vi har fått klart för oss att ICD-koden är C720, malign hjärntumör av fibrillär astrocytom grad 2. Ärligt, värre än vad vi först trodde.

Vi lever för dagen och stunden. Orkar inte ta in mer, för varje besök blir bara lite mer påfrestande. Det blir som det blir men vi kämpar och intalar oss själva att allt blir bra. Ser glädjen i Hugo och dras med! Bästa sättet. Blandat med läkarbesök där fakta är fakta. Älskade unge vad du sprider glädje runt omkring dig. Ögon fulla av bus. Underbara tankar som man dör av skratt av! Njuter för varje obehindrat steg han tar. Våndas varje gång han säger att han har ont eller att huset flyger och snurrar. Allt i en salig mix. Mitt i allt detta finns en underbar flicka, vackra fina underbara Moa som brottas med alla tankar på ditt sätt. Att möta en del av hennes sätt att reagera är svårt. Hon ser, hon förstår och hon hör på en åtta-årings vis. Och det måste hon få göra. Men det är inte lätt att möta och hantera. 

Därför plockar vi fram all glädje av varje dag vi kan. Bästa hittills var en sen kväll med macka och mjölk vid köksbordet. Simpelt, enkelt, bara familjen, men nästa på länge!

Så som ni hör och som ni läser; vi håller oss ovanför ytan. Och jag tycker att vi ändå haft en bra sommar, mitt i allt kaos. Att planera är inte längre vår modell. Det blir som det blir! Ta vara på dagen! Lev ❤️!