Tårögd

I skrivande stund har vi lämnat Hugo sovandes i narkos. Något av det jobbigaste en förälder kan göra. Helt utan kontroll över sitt barn, lämnad i någon annans händer och dessutom helt utan vetskap om vad som händer.

Hugo är en hjälte. 

Han är med om mycket. Han är duktig. Han gör som alla läkare och sköterskor säger, utan ett knyst. Han stålsätter sig och genomför det som måste göras. Tårarna tryckte på då en liten liten kille rullades iväg i en stor säng, alldeles för stor för honom, liksom den vita sjukhusskjortan var. Sköterskan fick sätta en infart medan pappan läste Pippi! Medicinen svaldes utan en protest. 

Nu väntar vi på att få träffa honom på uppviket. Sedan ska vi fika! Tillsammans.

Älskade unge!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0