Något vi den senaste tiden blivit varse om är att det vi planerat inte blir som det ska. Ingenting. Att leva med ett cancersjukt barn är ungefär som att leva med en tickande bomb... I hopp om att allt ska vara som det är och vi bokar in saker inser vi sakta att det inte fungerar så. Allt, verkligen allt från en mysig lugn kväll hemma till en resa, utflykt, middag, partaj eller jobb så kastas man mellan tvära kast. Från att ha haft hoppet uppe att nästa läkarbesök ska ske 24 juli och 5:e augusti så blev det inte så. Febertoppar som fortsätter, minnesluckor, flygande hus och illamående i över en veckas tid innebar att vi i fredags ringde onkologmottsgningen för att rådfråga. Inte bra enligt dem. De ville att vi skulle åka in bums, men ute på sjön är det lite svårt... Så onsdag blir ännu ett läkarbesök för att se om behandling ska påbörjas. VILL INTE. Det är svårt att se, han är så pigg just nu, även om han lägger sig och vilar rätt som det är då är han glad och pigg! Som vem som helst egentligen.