Dagarna går
Igår var en lång dag. Med inslag av tårar, oro, ångest, smärta, men också glädje!
Idag då?!
Han är så duktig och världens kämpe! Men det är så sjukt jobbigt att se sitt barn ha så ont och samtidigt vara en del av det som gör ont bara för att det måste göras.
En snabbis på lekterapin var Hugos mål idag. Med smärta och trötthet kämpade han sig igenom även det. Somnade i rullstolen på väg tillbaka. Gallskrek när korsetten skulle prövas och sover nu som en stock med extra smärtlindring. Och just ja, lite feber fick han på köpet också... Fasen vad han kämpar. Han vill hem och vara med på lucia. Han är fast besluten att vara hemma på måndag, då ska adventskalendern öppnas..,❤️
Först vill jag tacka alla våra nära som ställer upp och finns för oss, Moa och Hugo. Ovärderligt!
Igår rullades Hugo tidigt ner till barnoperationen. Jag kommer aldrig kunna bli vän med känslan att lämna honom till sövning. Att lämna sitt barn till främmande människor och inte ha den minsta kontroll på vad som sker är en märklig känsla. Maktlöshet. Jag vet att han är i de bästa händer, men känslan av oro och ångest innan man får träffa honom, se, känna och vara nära, är hemsk. Att pressa ner en matbit tar emot, känns som den vänder när som helst. Hur som helst, efter alldeles för många och långa timmar fuck vi äntligen telefonsamtalet att operationen var klar. Visades in i ett övervakningsrum till en drogad Hugo. Just då djupt sovandes och hög av smärtlindring.
Efter bara en kort stund kom läkaren för att redogöra för operationen. Då får Hugo mycket ont och får ganska mycket mer smärtlindring vilket han snart blir lugn av. Mer morfin och ännu mer ketanest gör att han sover ett tag till.
När han efter ett tag vaknar har han ont och det läcker vätska och blod lite här och var, men han mår bra och kan röra både armar och ben❤️. Han vill åka hem och leka med sin favoritkompis, det är det första han säger. Samt att han faktiskt inte orkar mer. Sedan mer smärtlindring och sedan vill han träffa alla och piggar snabbt på sig! Vilken skillnad från förra operationen! Detta innebär att han efter ytterligare några timmar får åka upp på avdelningen😄!
Trött men ändå mår han bra!
Idag då?!
Fortsatt relativt pigg och glad med sin goa humor! Men också en dag med otroligt mycket smärta. Gipsavgjutning för korsett var inte kul, särskilt inte om man inte kan stå på sina egna ben.
Han är så duktig och världens kämpe! Men det är så sjukt jobbigt att se sitt barn ha så ont och samtidigt vara en del av det som gör ont bara för att det måste göras.
En snabbis på lekterapin var Hugos mål idag. Med smärta och trötthet kämpade han sig igenom även det. Somnade i rullstolen på väg tillbaka. Gallskrek när korsetten skulle prövas och sover nu som en stock med extra smärtlindring. Och just ja, lite feber fick han på köpet också... Fasen vad han kämpar. Han vill hem och vara med på lucia. Han är fast besluten att vara hemma på måndag, då ska adventskalendern öppnas..,❤️
Kommentarer
Trackback
