Go'kväll

En heldags VAB var inte tanken idag. Jobb lockade mer. Såklart. Vet inte var jag ska börja... Nu är det snart ett pr sedan vi fick besked om att Hugo har en hjärntumör. Det har rent ut sagt varit ett helvete sedan dag ett. Men; vi tar oss igenom en dag i taget och som jag sagt tidigare så har det på något konstigt vis oxå varit det bästa året jag upplevt.

Däremot är det kontraster vi kastas mellan. Vårt stora ❤️ har feber och ont i magen; no big deal. Det lilla ❤️ tycker att handen eller foten somnar eller kisar i ljuset; a very big happening. Moa har varit ynklig, med all rätt, och börjar nu pigga på sig. Hugo har varit ok, men orkar ju inget. Kisar och ont i benen. Har mest legat sedan vi kom hem i måndags. Inte sprungit som han brukar, inte hoppat, utan mer bara krupit upp i knät och kramats och pussats eller legat i puffen, i soffan, i sängen, på golvet... Men han fick iaf gå på simskola idag vilket var en höjdpunkt. Så fort vi kom hem la han sig igen. Så vad är detta? Det verkar hur som helst inte direkt vara övergående... Ringa, inte ringa? Hugo var tydlig med att tala om hur mycket han ångrade att han sa att hans händer gjorde ont och var trötta, för om han inte hade gjort det så hade han fått vara hemma på sin födelsedag och både ha kalas och äta tårta... Förtydligade med att han ALDRIG mer kommer säga något... Tills han kom upp och grät häromdagen. Sa gång på gång förlåt mamma. Och jag fattade inget. Tills han mellan gråten snabbt fick fram att han hade ont i benen och att det inte var meningen...

Så ja, ett samtal vore väl kanske inte fel... 

I alla fall så hade vi en underbar, men kylig, vecka på Lanzarote! God mat och mycket cava gjorde susen. En hel del träning satt perfekt då barnen (läs Moa) hade fullt upp med kompisar, bamseklubb, fun break, born to move, repetitioner, uppträdande osv... Späckat schema gjorde att det fanns tid att springa, simma och gymma. Som kompensation för det dåliga vädret liksom. Hade solen varit framme hade jag inte lämnat solstolen!

Olympic pool...


Sangria














Tapasmiddag då Hugo var på pizzaparty med bamse...

Men han hann till efterrätten

God middag i bufférestaurangen. Bra mat överlag!

Nu är vi hemma i vardagen. Hann jobba två dagar, awesome. Hoppas att det blir en bra nästa vecka där jag får tillbringa tid varje dag på jobbet! Och däremellan planerar vi för fler resor! Det är värt allt. Familjen, långt borta från sjukhusets väggar! Vi kommer ta varje chans vi får att tillbringa tid med varandra och planerna styrs iof utefter sjukhusbesöken, men många resor är planerade. Underbart!




Kommentarer
Postat av: Linda

Lilla gubben 💙 det skär så i hjärtat när du skriver att han inte vill säga när han mår dåligt. När han kommer upp o gråter för att han har ont i benen 😢 fan jävla äckliga sjukdom! !! Fan att ett barn med hela livet framför sig ska drabbas 😐

2015-02-06 @ 20:48:24
Postat av: Åsa

Tänker så mycket på er och Hugo. Önskar jag kunde göra nåt, trolla bort det.

Vilka fina bilder från resan och vad kul att ni har nya planer! Såg bilder från Instagram nyss, vilken otroligt söt liten bagare! Och härligt med din träning. Kram från mig!

2015-02-07 @ 17:33:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0