Ja, vet inte vad jag ska säga. Det går upp och ner. Väldigt mycket. Han vill så mycket, dras med när vi är borta. Vilket så klart är bra. Men, men det kommer oxå dagar där han inte lämnar soffan. Kanske för ett bad men inget annat. Veckan efter Vansbro fick vi inte ut honom. Tre dagar av bus och lek blev en vecka i soffan. Men som han sa själv så var det värt det. Personligen tycker jag att ryggen återigen börjar bli mer sned. Nu i början av augusti börjar alla läkarbesök om igen. Tufft, men det måste göras.

Igår hade Hugo superont. Dessutom lyckades han ramla och slå i ryggen. Gå och springa otänkbart. Sitta ok, då han skulle röra sig grimaserade hela han. Så ont har han. Vi avvaktar ff så får vi se vad läkaren har att säga fram mot dagen idag.

Jag hatar cancer. Det är en del av vårt liv som vi försöker förhålla oss till. Den finns alltid där hur gärna vi än vill att den inte ska göra sig påmind. Har påbörjat många inlägg den senaste tiden, men det blir inte som jag vill. Får inte ner tankarna på ett bra sätt. Han är många gånger plågad, med en barndom som inte påminner om hans kompisars. Men han är glad och verkar ha funnit sig i hur det är. Hemskt. Men sant.

Älskade lilla vän du get mig så mycket.