Ingen vettig rubrik

Dagen igår rullade på. Som alltid. Läkarbesöket avlöpte väl. Allt som har med såret och själva läkningen såg bra ut. Förband på minst fyra veckor till. Till Hugos stora förtret får han inte bada på cirka tre veckor. Jag riktigt såg hur ledsen han blev. Han hade nog trott att han redan direkt efter besöket skulle få hoppa i en pool. Positivt var att han får cykla. Direkt när vi kom hem ochcefter ca två timmars vila skulle han ut. Men var är balansen?! Han kom inte så långt. Tycker ärligt synd om honom. Han kämpade så med att lära sig innan operationen. Nu fanns varken balansen , orken eller viljan att 'lära sig igen'. Vi får ta nya tag idsg! Klart vi ska upp på cykeln igen.

Helt slut efter dagens besök slocknade han på två minuter i taxin.

❤️❤️❤️

När Moa tränade drog även jag ut för träning. Och sedan in.

Trappimtervaller, 10x upp och 10x ner med uppvärmning och nedjogg i hällregn byttes mot ett skönt pass i bassängen. Där kan man i alla fall lita på vädret. 

Helt enkelt ett effektivt pass som gjorde kroppen pigg och glad. Att kunna träna när ens barn tränar handlar om att prioritera. Att bara sitta och vänta är inte min melodi. Hellre nyttjar jag varje minut till fullo. Sedan vad det är varierar. Handling, träning, fika med kompis, hänga på en lekpark med andra barnet, jobba; ja, det finns massor att fylla den tiden med. Känns dock bäst och mest meningsfullt att göra något vettigt av den! 

Nu kör vi Pippi-marathon här hemma. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0