Att vistas på sjukhus innebär väntan. Mycket väntan. Både med och utan sitt barn. Vet inte vilken gång i ordningen under ett år som jag åter sitter i väntrummet utanför barnoperation/barnuppvaket... Kan inte längre hålla koll, men det är väl runt den 17:e eller 18:e... 
Kaffelatte på soyamjölk för hutlösa pengar och ett wienerbröd i väskan. Precis som varje gång. Tänkte att man kunde tillbringa timmarna ute i solen... Tjiiiii, det är ju ingen sol längre och dessutom svinkallt. Njuter av att bara koppla av, och fånga de stunder som går.