Rastar kroppen

Ja, det är just det jag egentligen gör medan jag trånar. Rensar och sorterar mina tankar. Tömmer mig på energi. Renar tankar. För att orka ta nya tag. På något sätt är det då skönt att ha ett mål med träningen. Att få och kunna ta ut det där lilla extra. På så sätt får träningen en större mening, liksom min väg till att nå målet mer effektiv. Målet är kortsiktigt SM i november. Lite mer långsiktigt em i London i maj, precis innan det ytterligare ett SM, fast i kort bana. Enda orosmolnet är väl att operationer kommer ligga då. Men det vet jag inte än, så det kan jag inte just nu fundera så mycket kring. 

Så jag kör på. Försöker följa träningsupplägget så gott det går. Få in de pass som blir av. De som inte blir sv pga sjukhus eller annat blir helt enkelt inte av. Men att däremot verkligen fokusera på de pass som genomförs är a och o. I alla fall om man vill uppnå resultat. Och som tävlingssimmare vill man det. Alltid. Man vill sätta handen i kaklet och se att tiden är lite lite bättre än sist. Annars blir man lite besviken. 
Mitt mål inför SM i november är att slå mitt personliga rekord så klart, men tillika även nytt svenskt rekord på 1500 frisim i min åldersklass. Det är målet. På sätt och vis svårt då jag inte tävlat något, har alltså ingen aning om var jag ligger rent tidsmässigt. Men just nu vittnar träningen och tider under den att det skulle gå. Och det finns liksom inga genvägar. Det är bara att hålla sig till planen så gott det går. Jag vet vad som krävs av mig, utifrån hur situationen ser ut vet jag inte om det är genomförbart, men jag ska försöka. 

På vägen dit älskar jag varenda pass! Jag är glad stt jag har en kropp som är stark, som orkar och som just nu mår bra!



Några av de pass jag verkligen älskar är de som genomförs tidiga mornar, med sol, frost och natur tätt inpå! Att köra intervaller här får mug att vakna, glömma för stunden och bli helt utmattad. Just denna morgon genomfördes intervaller 5x500 m rakt fram, rakt tillbaka. Ljuvligt! 

Att sedan köra löpstyrka och coteträning gör mig bara starkare. Och kroppen blir härligt trött.


Leende under ett tufft simpass som slutade på 6200 meter . Jag gillar att gneta. Meter efter meter. Men de pass som jag uppskattar bäst är nog tröskelpassen. Att under relativt lång tid ligga på en hög puls och kämpa för att orka hela serien meter efter meter, omgång efter omgång och bli så där megaslut i kroppen. Då känner jag att träningen ger. Men jag har även börjat gilla de korta snabba passen. Stt ta ut sig maximalt. Det gjorde jag inte tidigare. Men det är effektivt och MSN känner farten.

Sedan har vi styrketräningen. Aldrig varit ett fan av det. Men förstår man varför, vad det gör för nytta, det blir en mening med det då är det ju hur kul som helst!

Ja, som ni ser, jag gillar all träning! Det får mig att må bra. Och jag uppskattar livet så mycket. Särskilt sedan Hugo blev sjuk. Det är ett privilegium att få ha en kropp som fungerar. En ynnest att få känna det. Och kom ihåg, det finns inga genvägar till ett hälsosamt och meningsfullt liv. Orkar inte min kropp kan jag inte heller finnas där för de runt omkring mig.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0