Syskon.

Syskon till ett barn med cancer.

Säkert ett av de svåraste sammanhang att befinna sig i.

Att oroas, känna oro för det sjuka syskonet. Men också inför föräldrarna. Att befinna sig i ingenmansland. Att stå ensam kvar och axla oro och ledsamhet. Att själv hoppas på att vara den som var sjuk. Att behöva besvara frågor från en omgivning som egentligen bara är omtänksam. 

Att försöka göra allt rätt och riktigt för att föräldrarna inte ska behöva oro sug mer än vad de redan gör.

Att se det sjuka barnet sjukt, att sedan se det friskt men ändå veta hur sjukt det egentligen är. Att tassa på tå. Att bli 'lämnad' för viktigare undersökningar. 

Att hålla upp ett sken för att sedan utan förvarning falla platt som en pannkaka och inte veta hur man ska ta sig upp till ytan igen.

Att hata cancer, men ändå vara tvungen att leva med det.

Att axla detta som nio-åring är säkerligen inte det enklaste. Kunde jag skulle jag skona min vackra kloka underbara dotter från detta. Men det kan jag inte. Inte det heller kan jag. Men jag även här finnas nära, till hands, lyssna, känna in och försöka så gott jag kan. Ibland räcker det dock inte. 

Ett stort tack till syskonstödjaren. En ängel och räddare i vår konstiga normaliserade vardag. Det betyder så oerhört mycket. Att få tillfälle att bara göra saker som är kul, med dem som förstår. För just förståelsen hur det är att stå bredvid finns inte hos hennes vänner. De kanske förstår p ett sätt, men känslan kan de inte känna om de själva inte varit där. 

Igårkväll var vi inbjudna att delta vid Barncancergalan och svenska humorgalan. En rörande tillställning med omvälvande skratt och tårar, om vartannat.

Det slog mig, de som var mest berörda och de som grät 'mest' var syskonen till de drabbade barnen. Det slår mig då även att känslorna bubblar, de känner in och känner av. Förstår allvaret. Hur nära det ibland är, även fast det sjuka barnet ser fullt frisk ut. Det är också detta de axlar i vardagen. 'Din bror ser ju frisk ut, han är väl inte så sjuk'. Hur förhåller man sig till det när man är nio år? Fullt medveten om att ens lillebror gasar 110 % för att sedan få betala det i efterhand då syskonet är med...

Tack också till konsultsköterskorna som inom kort kommer ta sig till klassen, svara på frågor och stötta ännu ett syskon i kampen mot cancer. 

Hur hade livet sett ut utan den oinbjudna gäst? Det vet jag inte, men antagligen bra mycket annorlunda. Nu ska vi göra det till det bästa, för att i största möjliga mån axla den oro syskonet känner.

Älskade dotter, du skulle liksom jag hellre vara sjuk än att se din lillebror mitt i det. Det går inte och det gör dig många gånger arg och frustrerad, men mest ledsen av maktlösheten att stå bredvid och bara kunna titta på. Men vi vet att du skulle göra vad som helst för att det inte skulle bli så här. Du kämpar, krigar, finns. Du är full av glädje, men även sorg. Du är på ett barns vis otrolig på att leva här och nu. Släpper det jobbiga och gör det du mår bra av. All heder och kärlek till dig min fina❤️.