Rörelseglädjen är tillbaka...

Träningen har börjat bli något roligare. Från att ha varit ett måste ett tag har jag nu åter hittat mitt andningshål. Det som håller mig flytande i den annars så sjukhusbetungande tillvaron.

Från att ha gnetat i betong känner jag ibland flytet! Vissa pass har varit extremt tunga, jobbiga och spyfärdiga.

Tur att det finns livboj!

Pass på mellan 5000-7000 meter börjar nu bytas ut mot 3000-4000 för att snart bli 2000-3000 meter. Om drygt tre veckor har jag gjort mitt em i London. Inte optimal förberedelse med sjukhusvistelse, men så bra som möjligt. Och kul ska det bli. 


Igår var ett grisigt pass med syran sprutande ur öronen. Skön känsla efteråt! 

Har även ingått ett samarbete med CF där jag på nästa sätt ska få hjälp med styrketräning av bästa coachen 👍🏻💪🏻. Kanske lite tight inför em, men får sikta långsiktigt på den biten. Jag som hatar styrketräning, hallå, det är bar biffar som kör sådant, har nu tagit steget att verkligen försöka. Och dessutom ser jag det som en kroppslig investering för framtiden. Kroppen ska orka några år till. Och ärligt, det är ju inte så farligt. Men jag blir inte trött av just den träningen. Bekväm antar jag, lat säkert också, men träningsvärken kommer ändå smygande dagen efter. Så nytta gör den uppenbarligen.


Min egen lilla maskot och supporter! Alltid med överallt! ❤️

Just ja, fick även ett kvitto på hur extremt orörlig jag är i vissa delar av kroppen. Är det ens möjligt?! Typ, hopplöst fall. Det positiva är ju att det då finns massor att förbättra... Upp till bevis nu då.


En härlig lördags/valborgsmorgon med ett glatt gäng i bassängen.

Nu kör vi vidare mot nya mål, nya utmaningar ich en ny starkare kropp!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0