Tänd ett ljus för alla barn som kämpar eller kämpat mot sin cancer 🙏🏻.
Min fina fina lilla kämpe! Hämtade hem en feberstin liten kille idag. Flera timmar senare än vad som vore det bästa för honom. Att han erkände sin trötthet tyder väl på att han verkligen var supertrött. 



Röntgenbilder fascinerar mig. En värld, outforskad på de flesta, men som både gör mig nyfiken och avskräckt. Vill veta, men ändå inte. Sjukhusvistelser lockar inte alls. Rum där man inte vill vara, apparater som piper. Dag som natt. Sköterskor som kommer in en gång i timmen dygnet runt. Precis när man lyckats somna efter att ha baddat panna, försökt truga i vatten, hämtat ytterligare en kopp kaffe, trugat i mediciner, vänt enligt vändningsschema för att undvika liggsår, gått en extra gång på toaletten, försökt hitta en någorlunda skön position i soffan, för övrigt så fruktansvärt oskön, korvar ihop landstingets sängkläder, ja då kan man ge sig 17 på att pumpen med olika smärtstillande piper. Stopp i slangen, veck i slangen, batteritorsk eller för att påfyllning behövs. Det suger. Men det finns inget val. Man tar dig igenom det med. För att man måste. Som ett vandrande lik ungefär.