Installerade
Nu har vi, för ett par timmar sedan anlänt, checkat in, lite som på ett hotell. All inclusive för barnet, frukost på sängen, rena handdukar och lakan titt som tätt. Bara lite kalare, lite mer sterilt, lite annan känsla än en vanlig hotellvistelse... Och frukosten till förälder består på denna avdelning av en inplastad svettig macka som inte är särskilt aptitretande. Men kaffe finns det gott om. Dessutom upptäckte jag idag att de har laktosfri mjölk! Med andra ord är vistelsen räddad!
Sängen har åkt si så där 518 gånger upp och ner... Vikt sig som ett dragspel och rullats hit och dit. Nattmacka och godis blev vårt lilla mys ikväll. Tankar och funderingar. En liten sex-åring som börjar bli stor och medveten om vad som kommer hända. Orden 'mamma jag är rädd' skär som en kniv i mig. Han vet hur ont det faktiskt gör. Och jag kan inte säga emot. Jag har ingen aning. Funderingar kring vad som kan hända och inträffa under operationen kan jag liksom inte avfärda rakt av heller. Tankarna är befogade. Men vi har haft ett bra samtal, en fin kväll, tätt tillsammans med tv, spel, iPad, och bara pratat. Jag och min krigare, ❤️ alltid! Som alltid världens goaste charmar han hela personalstyrkan. Artig, trevlig och med humor som få!
Lyckan att få plocka blommor till syrran i väntan på att hon ska komma med skolbussen💕
Rummet är välbekant. Här har vi bott förr. Enkelrum även denna gång 👌🏻👍🏻! Känns ganska lyxigt att just vi får ett av tre enkelrum. De andra rummen, typ hur många som helst, är dubbelrum. Ryggpatienter brukar få enkelrum här. Kanske för att det är ett ganska riskfyllt område, kanske för att de är kvar mer än ett dygn, kanske för att det behövs space och en självuppumpande luftmadrass som för ett himla oväsen dygnet runt?! Ingen aning, men skönt är det med eget rum.
Renskrubbad från topp till tå, med den makalöst snygg outfit
Sängen har åkt si så där 518 gånger upp och ner... Vikt sig som ett dragspel och rullats hit och dit. Nattmacka och godis blev vårt lilla mys ikväll. Tankar och funderingar. En liten sex-åring som börjar bli stor och medveten om vad som kommer hända. Orden 'mamma jag är rädd' skär som en kniv i mig. Han vet hur ont det faktiskt gör. Och jag kan inte säga emot. Jag har ingen aning. Funderingar kring vad som kan hända och inträffa under operationen kan jag liksom inte avfärda rakt av heller. Tankarna är befogade. Men vi har haft ett bra samtal, en fin kväll, tätt tillsammans med tv, spel, iPad, och bara pratat. Jag och min krigare, ❤️ alltid! Som alltid världens goaste charmar han hela personalstyrkan. Artig, trevlig och med humor som få!
Nu ska vi sova, ladda inför operation. Ladda inför att vi snabbt kommer härifrån och kan lämna även denna vistelse bakom oss. Börja skolan i höst, hela dagar, lek med kompisar osv. Det ser vi fram emot. Detta är bara en kort vistelse här, snart övergår den till det normala igen. Ett liv som blivit normalt för oss. Ett liv med erfarenheter som gjort mig starkare. Som fört familjen mer samman. Gjort den starkare än många andras. Berikat oss från den hårda och tuffa sidan. Ord som att man inte ska gnälla för småsaker eller inte ta något för givet fick för drygt två år sedan en helt annan innebörd för oss. Jag blir så där extra varm i hjärtat varje morgon. Att få vakna, med de bästa i mitt liv, att få starta dagen och se vad den har att erbjuda är på många sätt helt fantastiskt. Vi kan välja hur vi lever vår dag. Vi, vår familj, har en ständig förföljare, tumören, som inte kommer ge sig av. Men just nu motar vi bort den, den håller sig som den ska, och den ska inte knäcka oss. Vi lever för oss. För att ge våra barn ett bra liv, ett så normalt liv som möjligt med jobb, aktiviteter, vänner och familj! Som de flesta andra, bara lite mer i bagaget som faktiskt, hur konstigt det än låter, gett oss massor av positiva erfarenheter.
Lyckan att få plocka blommor till syrran i väntan på att hon ska komma med skolbussen💕
Kommentarer
Postat av: Mia
Åh vad jag tänker på er 🌸 Stora styrkekramar till er alla men den allra varmaste till Hugo 💕
Postat av: Fam Carstad
😘
Trackback
