Ja, kanske låter jag gnällig ibland när jag skriver här. Läste genom en del inlägg och håller med om att det kan vara så. Det beror ju på hur man ser det. Ändå skriver jag endast en bråkdel av hur jag känner det. Oftast är det även så att jag skulle aldrig i hela mitt liv erkänna face to face för mina vänner hur jag egentligen mår. Kanske mina närmsta vänner, men de känner mig så otroligt bra.

Jag vill ju INTE vara gnällig, därför är det enklast att svar något flyktigt på frågan hur jag mår och sedan erkänna lite genom att skriva av mig här. Jag tror inte heller att jag uppfattas som gnällig. Skulle aldrig låta min värk gå ut över någon annan eller erkänna inför andra att jag inte klarar av en uppgift. Då gör jag det som jag egentligen kanske inte borde göra trots att det knappt går och trots att jag får superont sedan.

Deprimerad då? Nej, verkligen inte. Jag kan inte önska mig ett annat liv, utom att ta bort värken då. Men den gör mig inte direkt deppig, endast så jäkla förbannad eftersom jag vill vara som jag tidigare varit. Jag trotsar den till max, vilket jag vet inte är så smart, men det får jag väl inse framöver med läkarens hjälp.

Jag vill inte heller att någon ska tycka synd om mig. Inte det minsta. Det är det sista jag vill. Jag hatar när folk är medlidsamma och ska göra saker ÅT MIG. Jag vill ju inte bli betraktad som sjuk eller blir daltad med.

Trots detta så finns ju min vän (eller egentligen den värsta ovän man kan tänka sig) Fibromyalgin där precis hela tiden. Den borrar sig djupare och djupare, längre och längre in, ju längre av dagen som går. Ingen som inte känt av den eller som känner vännen Fibromyalgin vet eller kan tänka sig hur det känns när varenda del av kroppen bara skriker och värker. Det är inte heller lätt att förklara att en dag har jag ont i fötterna, nästa i ryggen, sedan i armarna osv. Man kan aldrig riktigt veta. Jag tänker hela tiden att varje ställe är värst och värre kan det inte bli.

Visst kan det det! Det är inget svårt alls. Just nu måste jag säga att fötterna är det värsta som finns, men det tänkte jag om ryggen för ca två veckor sedan... Men att ha ont i fötterna är inget kul. de ska liksom bära upp kroppen, hela tyngden och även om jag sitter, ligger eller hänger i luften så värker det. Något fruktansvärt. Jag skrev igår att det känns som om någon dragit åt en tving så hårt det går, sticker genom en kniv och vrider om och samtidigt tänder eld på fötterna för att få den där riktigt brännande och svidande smärtan, ja jag kan inte hitta en bättre förklaring än så.

Sedan då mölksyran och den enorma trötthet och stelhet jag upplever i kroppen är helt outhärdlig. Tänk att inte orka borsta tänderna utan att vila, inte kunna stå och laga mat eller att inte orka hänga mer än två-tre plagg av tvätten utan att vila, ja det är min vardag.

En fråga jag ofta får är vad har du gjort i helgen? eller vad har du gjort på din lediga dag? Ja vad FxN tror ni? Inte mycket, det orkar eller kan jag inte eftersom jag har ett jobb att sköta och jag är hellre där och lägger min energi än att Fibromyalgin även ska ta det ifrån mig.

Men jag tvingar mig att göra allt detta. Jag måste för att få ordning i mitt hem, jag måste borsta tänderna, kamma håret, laga mat, ta hand om Moa.

Hur skulle det annars se ut?

Annars mår jag hur bra som helst! Och nu ska jag göra mig iordning och hoppas på en underbar dag av massor med ork!



Massor av kramar till er alla!

(om ni inte vet och förstått så ÄLSKAR jag Miranda-nallarna! De är ju så himlans söta!)