Uttråkad....

Jag har varit hemma en timma alldeles själv. Moa är på dagis och här ligger jag. Är satans trist alltså. Man får väl säga att det är tur att jag ska in till läkaren så att det inte blir en hel dag här i soffan... Även om det är trist att åka en timma för att besöka farbrodoktorn, men jag är tydligen ingen människa som riktigt kan njuta av att vara hemma.

Oj, sorry, jag bara klagar ju. Inte meningen. Jag är evigt tacksam för varje dag jag får vakna och väckas eller mötas av min underbara familj. Tänk att Moa var eviga morgon är som en solstråle. Kan det vara mer underbart!? Inte en enda morgon är hon trilsk eller sur. Kommer alltid och kryper upp och ska gosa en stund. Jag är så tacksam över att jag, eller vi, har fått henne till oss. Jag beundrar henne så och ser både mig och Mr Right i henne. Jag kan inte förstå att man kan känna sådan kärlek till en annan person. Och frågan är hur ska denna kärlek räcka för en till!? Jag kan inte förstå hur jag ska kunna hysa lika mycket kärlek till en liten till... Kan kärleken ta slut så att man inte har mer att ge? Nej, jag tror inte det. Enligt vad min visa mor sa så kommer man älska nästa barn lika mycket och jag hoppas verkligen att hon har rätt.

Ha en underbar dag så länge! Det är för övrigt ett alldeles underbart väder ute. Strålande sol, bitande kallt och alldeles vitt av frost! Åhhh, vad det hade suttit fint med en promenad. Tänk inte ens tanken:-) Ska i alla fall bege mig till badhuset innan läkarbesöket för att glida lite. Gissa om det ska bli skönt!? Alldeles tyngdlös i vattnet känns inte mina sammandragningar det minsta!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0