Va, ska det vara så här!? Imorse åkte jag hemifrån halv sju för att "slänga" in Moa på dagis, parkera bilen och ila till bussen. Resan tog nästan två timmar till St Görans med all trafik dörr till dörr. Väl där träffar jag min kära läkare som är bra, men jag tror vi pratade i ca 10-15 minuter. Och tillbaka hela vägen hem.... Eller till jobbet... Hallå, vi hade kunnat ta det hela via telefonen.

Jag fick reda på att jag kommer att få leva med detta resten av livet och ska hitta ett bra sätt att leva för att klara av det och minska smärtan... Ja tack, I know... Men hur lätt är det att minska smärtan när man jobbar, har familj och barn, ska hinna träna för att det är bra för kroppen och smärtan, läkarbesök, sjukgymnastik, akupunktur 1 gång i veckan som han rekommenderade. Någon som har några timmar att låna ut till mig för jag inser att mitt dygn behöver mer än 24 timmar...

Jag är ju nöjd med mitt liv som det är förutom värken och smärtan. Jag vill inte ändra på någonting av det mitt liv annars innehåller. MEN, det jag vill ändra på går inte, dvs den äckliga och vedervärdiga smärtan, resten som jag är nöjd med och inte vill ändra det går att ändra... Bra logik va!?

Ja ja, resan tog mig fyra och en halv timma och jag fick reda på att mitt liv kommer se ut så här, med bättre perioder då det är värme och fukt, att jag kan lära mig leva på ett sätt där jag kan hantera en del av smärtan och att jag efter sommaren ska prova akupunktur. Hallå, håll med om att det hade räckt med ett telefonsamtal...

Whieeee, akupunktur... Jag!? Som är så sjuk sjukhusrädd och nålrädd!? Japp, jag gör vad som helst för att slippa värken som bombarderar min kropp!