Läste ni förra inlägget så kan jag tala om att vi i alla fall kom fram till Barnmorskan på utsatt tid... Kanske körde en aningens för fort, men som Mr Right sa, han måste träna tills dagen då vi har bråttom in...

Jag trodde magen skulle ha vuxit massor eftersom det känts så, men icke. Så det blev raka vägen till farbror doktorn (som var en tjej förvisso) som sa att vi skulle göra ännu ett ultraljud. Så det väntar vi på nu... Vet inte varför, herregud, snart kommer ju den lille filuren ut... Men de vet väl vad de gör och kan det där tusen gånger bättre än oss. Annars så alla prover bra ut!!! Skönt. Hjärtat slår ochden är fortfarande fixerad (iof sig inte vanligt att de vänder sig igen då den en gång fixerat sig...). Men det gjorde svinont då hon klämde och kände, det har det inte gjort förrut, likadant då läkaren gjorde det. Vet inte varför, men fruktansvärt smärtsamt var det.

Men nu har den 7 januari passerat och barnet får nu gärna komma för oss. Även om det är litet och läkaren tycker jag ska ta det lugnt så det kan tjocka på sig så mycket som möjligt... Men den 7:e var det sagt och så får det bli!!!

Spännande att snart få träffa den lille. Undrar ideligen vem som finns där inne, en liten flicka eller en liten pojke!? Moa frågade när vi kom in till Barnmorskan om hon skulle ta ut bebisen nu... Söta gulltrollet!