För att börja med mig själv så är jag nyss hemkommen från ett galet roligt och givande träningsläger fyllt med bra träning från morgon till kväll. Att kunna fokusera på just träningen utan att behöva tänka på allt vad läkarbesök heter var en befrielse för några dagar. Många tusen meter har avverkats i Älvdalens inomhus 50:ia. Styrketräning och skidor har varit ett annat inslag. Och så klart; underbara människor! Tekniktips av tränare ska nu praktiseras hemmavid. Kanske att det kan ge utfall redan till SM?! Dock lite att jobba på, men jisses vad taggad jag är. Dessutom kommer jag åter få beblanda mig med dessa människor då!

Men; mitt i allt detta så har året som snart gått fört med sig goda saker. Jag hade aldrig träffat alla fina människor, barn som vuxna, om det inte vore flr tumören. Jag har fått en annan syn på saker och ting. Kan leva lite mer hör och nu. Ta vara på, och se de smp sakerna som jag tidigare inte såg. Hade inte tid att se dem. Lärt mig att ta till vara på tiden, se mina nära och kära för den de är. Lärt mig säga nej, och vad riktiga vänner betyder. Se det lilla, det positiva i allt. Vara tacksam för varje dag jag får tillsammans med de jag älskar. Jag har lärt mig inse hur skört livet är, att det en dag kan vara totalt omkullkastat utan att vi hinner blinka. Jag har blivit så mycket starkare, men också så mycket skörare. 

Ja, den tillvaro vi lever i ger många nya intryck och känslor.

Just nu mår Hugo ... Bra?! Jag vet faktiskt inte. Han är efter omständigheterna ganska pigg, men orkar inte så länge. Symptom på en rad olika saker kommer. Kontroller, sjukhusbesök, röntgen, sövning osv fortsätter. Både akut och inplanerade besök. Idag sitter vi i väntrummet för ett akutbesök. Livet är oförutsägbart och det är det värsta. 

Igår ett försök att leka på Leos lekland. Efter Max 20 minuter var han mer död än levande. Som läkaren sa, han har kul de minuterna han orkar. Att detta inte kommer gå över har vi förstått. Men jobbigt att se i jämförelse med andra jämngamla barn.

På måndag börjar förskolan lite smått igen. Läkaren säger tre timmar, förhandlat till ca fyra... Sover han hela em då vi kommer hem måste vi dra ner tiden. Åh vad han längtar till sina kompisar❤️ Och till förskolepersonalen!

Nu; vår tur att komma in.