Brist på nattsömn på grund av 'att se till och finnas där för sitt minsta ❤️' och en massiv dag av hemmafix och träning gör att jag är totalt slut i kropp och knopp.

Hugo mår allt bättre, tack och lov så måste jag säga att han mår riktigt bra! I alla fall så länge medicinerna sitter i. Nu börjar utfasningen, vi får se hur det går, men det går nog bra. Skönt att få minska på morfinet.

Tävlingar har det varit ont av, av naturliga själ. Åh vad jag längtar efter att tävla! I vad som helst egentligen. I helgen som var gick triathlon-SM, vilket jag egentligen skulle deltagit i. Mest på kul. På måndag är det OW SM, vilket troligtvis inte blir av. Trist, men deppar ihop för drt gör jag inte. Istället såg jag förra veckan med sjukhus som ett inslag av vila och återhämtning, iaf rent fysiskt. Sedan i lördags har träningen trappats upp. Enligt screening har min rörlighet förbättrats massor🙏🏻 liksom stabilitet osv. Vilket innebär att träningen blir tuffare. Jihooo! Och det med besked. Idag blev det 4 km löpning, uppvärmning, till ett för mig tufft styrkepass för armar. Vilka nu vet att de lever... Jag har till och med gjort mina första pull ups. Jajamän, jag som aldrig ens testat av rädsla att inte klara av det, flyttade idag min gröna och gjorde det. Apsvårt och skitjobbigt! Nu kan det bara bli bättre. Kvällen bjöd på en underbar OW simning i spegelblank sjö och resulterade i ca 4800 m i olika farter där jag för första gången denna säsong fick upp pulsen ordentligt. Härligt! Inte lika underbart var att det även resulterade i skavsår. För er som simmat i våtdräkt vet att skavsår av den gör ONT. Svider som tusan och bränner som eld. Runt hela halsen, värst är i nacken, vid hårfästet där både skinn och hår har gnuggats till små 'rullar'. (Wtf, hur kan jag ens klaga på detta, när jag ligger bredvid en krabat som förmodligen har aningens mer ont...).

Imorgon väntar morgonintervaller, löpstyrka, sedvanligt Stac-program och tekniksim i vår egen pool. Många längder blir det, perfekt för teknik då man inte kommer så långt hemifrån.

Natten till igår var ännu tuffare. Fruktansvärd smärta som väckte honom ur sömnen vid ett två. Medicin som han föll i en orolig sömn av. Vid tre gick det inte längre utan mer medicin. Så smärtan var stark och svår möblerade vi om rummet. För att komma så möta som möjlig utan att klämma infarter och slangar. Där låg vi sedan medan natten övergick till dag. Vi såg nattens mörker bli allt ljusare. Så fort jag ändrade handen ryckte det till och han vaknade. Så jag fick vackert lov att ligga still. Vid sex föll han i en slags djupare sömn vilket även jag måste gjort för jag väcktes då läkaren kom in halv åtta. Från början var det tal om att vara kvar tills smärtlindringen funkade, vilket den ännu inte gjorde enligt läkaren. Dagen skulle utvisa. Smärtan tilltog och mat gick inte ned. Besök av bästa kompisen och en tur till lekterapin. Läkaren ringde och vi fick besked att smärtteamet skulle komma förbi. Upp på rummet. Döm av min förvåning när det kommer in en sköterska med en stor mängd med mediciner i form av morfin, klonidin, oxynorm, celebra och annat. Medicinschema gicks igenom, och jag lovar, en del att hålla reda på. Sedan fick vi åka hem!! Avdelningen skulle stänga, för sommaren. Personligen tror jag inte att Hugo med sin oinställda smärtlindring var redo att åka hem. Men hem for vi och även om det är otroligt skönt att vara hemma i sitt eget hus, öppna sin egen kylskåpsdörr, dricka gott kaffe och kunna göra det man vill så tvivlar jag på att detta var det bästa för honom. Han hade mycket ont och jag skulle beskriva honom som medtagen igår. Natten har dock fungerat bra. Ont så klart, men annars allt under kontroll.

Dagarna blir långa även hemma. Jag och Hugo i helgen då resten är utebli skärgården för läger och roligheter. Kommer liksom inte så långt. Mina underbara föräldrar kommer en liten stund sedan, mys, pajen i ugnen, och träningen avklarad, kanske kan jag få till ett simpass?! Vore ju så härligt!

Bästa igår var då jag och Hugo kom hem och 45 min innan de andra två skulle bege sig, så drog jag ut på en 6 km löptur med Moa på cykeln. Alltså det var så mysigt! Vi pratade hela riden, om allt, och hon sa efteråt att hon var glad att hon följde med!

Pm regnet upphör blir det rullstolspromenad. Frisk luft kan ju bara göra gott vill jag tro!
Just ja, Hugo beställde hemmagjord pizza igår. Självklart gör lilla curlingmamman det. En tugga tog han. Det var också det han åt igår. Nu har han iaf fått i sig medicinerna och huset är stödat! Man hinner således en hel del när man inte kan göra annat!