Amfibiemannen 2015

Så kul! Grymt roligt. Inte så jobbigt. Men. Fruktansvärt. Magont. 

En solig och härlig morgon inväntades båten vid Räfsnäs brygga som skulle ta oss till lidö, där starten skulle gå. Massor av människor. Alla glada och en härlig stämning bland alla. Jag var taggad, även om mäkta nervös. 

Väl framme på Lidö var det ännu mer folk och dags för incheckning och registrering. Koll av våtdräkt, visselpipa, första förband och karta. Egentligen förstår jag inte varför kartan ska med, man springer efter en snitslad bana. Kartan låg nedtryckt i våtdräkten under hela loppet, där den även låg kvar vid målgång.

Samtliga sträckor från Lidö till Arholma, så väl löpning som simning. Sedan ska man även ta sig tillbaka dessa sträckor.

Starten gick och löpningen kändes mycket lätt. Lite smått illamående av all mat jag tryckt i mig innan. Första simningen mellan Lidö och Idö var vågiga 1110 meter. Kändes dock mycket lätt och visst det var kallt i vattnet, men ändå ok. Terrängen på Idö var till en början bergig, riktig bergig, sedan planade det ut och jag kom in i löpningen riktigt bra. Ett skönt tempo där det fanns massor mer att ge. Simningen kändes bra, vågigt och på grund av det något svårnavigerat. Upp och ned i vattnet, upp och ned på land.



Väl på arholma kändes det kanon. Genom typ träsk och ormbunkar fastnade nästan skorna. Men så plötsligt fick jag ont i magen. Som höll. Fast 100 gånger värre. Det gjorde så ont. Gick inte stt andas knappt. Över hela arholma, dryga 5 km, genom batteriet och ned för klipporna i vattnet. Den simningen var skön, inte så mycket vågor. Sedan tillbaka över hela Arholma tillbaka. Här hade jag så ont att jag typ kippade efter luft och smärtan var outhärdlig. Trodde som sagt att det var håll och att det skulle gå över. Stundtals gjorde det så ont att det svartnade för ögonen och varje försök till andetag liksom steg eller hopp över rötter gjorde fruktansvärt ont. På ett konstigt sätt tig vi oss ändå i mål. Så klart ledsen över att sinkat min lagkamrat, men vi gick ändå i mål som femte damlag. Fyra hade vi garanterat kommit om magen inte ställt till det. Ändå är jag nöjd över att ha tagit mig i mål med denna smärta. Kroppen är pigg och det var ändå sjukt kul!

Så, vad var det med magen då? Efter typ ett dygn i akutvårdens händer och otaliga prover och röntgen och ultraljud visade det sig ha varit ett gallstensanfall som förmodligen ledde till en enorm muskelbristning i buken. Proverna togs ett flertal gånger och värden började till slut bli något bättre. Men fortfarande ont, ännu ännu mer än under loppet. Varenda in/utandning gör ont, varenda steg skär som en kniv i magen, varenda rörelse är en plåga. Förmodligen blir det bättre om ett tag, kommande tävlingar ligger dock i fara. Skit. Brukar inte vara skadad så här, det suger. Men bara att ta nya tag.
















😍

Denna lilla varelse är helt klart bland det sötaste jag sett!







Nyfiken, mjuk, leken och alldeles underbar!

🐰😍🐰

Världens sötaste varelse;



Hugo min Hugo

Kanske en uppdatering kring min lilla kotte...

Ja, vet inte vad jag ska säga. Det går upp och ner. Väldigt mycket. Han vill så mycket, dras med när vi är borta. Vilket så klart är bra. Men, men det kommer oxå dagar där han inte lämnar soffan. Kanske för ett bad men inget annat. Veckan efter Vansbro fick vi inte ut honom. Tre dagar av bus och lek blev en vecka i soffan. Men som han sa själv så var det värt det. Personligen tycker jag att ryggen återigen börjar bli mer sned. Nu i början av augusti börjar alla läkarbesök om igen. Tufft, men det måste göras.


Ett så i ärret som går upp då och då. Ser inte jättebra ut.

Igår hade Hugo superont. Dessutom lyckades han ramla och slå i ryggen. Gå och springa otänkbart. Sitta ok, då han skulle röra sig grimaserade hela han. Så ont har han. Vi avvaktar ff så får vi se vad läkaren har att säga fram mot dagen idag.

Jag hatar cancer. Det är en del av vårt liv som vi försöker förhålla oss till. Den finns alltid där hur gärna vi än vill att den inte ska göra sig påmind. Har påbörjat många inlägg den senaste tiden, men det blir inte som jag vill. Får inte ner tankarna på ett bra sätt. Han är många gånger plågad, med en barndom som inte påminner om hans kompisars. Men han är glad och verkar ha funnit sig i hur det är. Hemskt. Men sant.
Älskade lilla vän du get mig så mycket. 
Dina underbara funderingar över livet och dina godhjärtade tankar. Du är full av kärlek som du obegränsat delar med dig av. Alla kramar och all värme du dagligen bjuder på! 

Vi älskar dig till månen och tillbaka❤️

Mina kottar

Åh vad jag älskar min familj. Kan man annat än smälta då man en fredag kommer hem från jobbet och får höra 'mamma jag älskar dig' flera gånger?!


Kvällsdopp och tydligen ville Hugo simtävla?! Hur mysigt som helst att köpa med sallad en vardagskväll efter avslutat arbete och bege sig ut på lite kvällsmys! Att vi sedan träffade bästa familjen var ju bara ett stort plus ❤️.


Regnar det njuter vi av underhållning... En show med åtta inövade låtar... 



Är det sol njuter vi av bad och fika vid poolen!

❤️familjetid❤️

Jobbar ju nu när min andra hälft är hemma. Inte kul ur den aspekten, men samtidigt kul att vara hela dagar på jobbet! Dock är tid tillsammans med familjen samlad så värdefull. Ja ha, en vecka kvar sedan blir jag hemma igen medan pappan i huset arbetar.


Det närmar sig

Om en vecka är amfibiemannen över. Huha. Träningen inför tävlingen avlöper enligt plan. Löpning, simning och styrka varvas om vartannat. Bästa träningen var i tisdags. Ett långt swimrun-pass i avklippt våtdräkt.

Betydligt lättare att springa. Panikkänslan över att musklerna trycks ihop fanns inte. Dock blev det lite kyligt under simningen. Men hellre att det känns någorlunda fritt under löpningen. Den paniken som kan infinna sig då det börjar koka i en våtdräkt är inte så rolig. 

Simning redan klockan sex stod på schemat en morgon. Sjön var spöklikt vacker och en mystik rådde. Ångan låg som dimma över hela sjön. Det var magiskt. Och ännu ett bra pass med simintervaller avklarades! Det har blivit löppass med kvalité men oxå lite längre mer kondition. Försöker köra styrka enligt plan, men timmar lite på det... 


Skulle ställt upp i ett lopp, simning, imorgon, men det blev inställt. Känns ganska skönt dock. 

Efter amfibiemannen väntar återhämtning och vila! Det behöver min kropp. Visst, ett och annat pass blir det säkert, men då bara lugnt utan fokus. Då laddar jag om inför SM i höst. Det blir en deltävling mot em i vår.



Stockholm royal park aquathlon

Förra helgen var vi några stycken från simklubben som var ute på Djurgården, Stockholm, och deltog i Stockholm Riyal Park Aquathlon. En årlig tävling där några av Sveriges, och andra länders, riktigt duktiga simmare och triathleter deltar. Tävlingen kan göras enbart genom simning 1, , 2, 5 eller 10 km där de två sistnämnda sträckorna är tävlingsklass. Vill man dessutom springa kan välja på 7, 14 eller 21 km där tävlingsklasserna är 1 km simning + 7 km löpning eller 5 km simning +21 km löpning. En tidig morgon begav vi oss dit. Till synes perfekta väderförhållanden! En härlig stämning mötte oss i start/målområdet. Glada idrottsutövare och publik kors och tvärs. Startlistan hade publicerats redan veckan innan så jag visste vilka som skulle vara med i min klass. En hel del bra simmare. Nervös är mig bara förnamnet på hur jag kände mig. 5 km stod på schemat för mig. En sträcka jag aldrig tidigare genomfört i öppet vatten. 

Många simmare trängdes i vattnet och alla ville ha en så bra startposition som möjligt. Startögonblicket är för mig det värsta då det gäller öppet vatten. Avvaktar lite för mycket, tar för mig för lite. Kallt i vattnet i Dkurgårdsbrunnsviken var det. Det ryktades om 16 grader, men vet inte jag...
Hur som iväg kom vi. Efter ca 600 m kom jag i kapp två simmare. Länge låg jag och funderade på om det var mans- eller kvinnofötter jag hade framför mig. Simmade hela tiden in i deras fötter men kom in i ett behagligt tempo där det hade kostat mer att simma om än att ligga kvar. Så där låg jag i ett mycket behagligt tempo och kände hur kul och lätt det var. Så här i efterhand borde jag ha försökt att simma om tidigt så att jag hade kommit loss, men tror oxå att jag då hade kunnat bli lite för trött och inte hållt loppet igenom. Gjorde väl ingen försök till att komma förbi direkt. Kom upp dom 2:a endast 16 sek efter en tjej som är med i landslaget öppet vatten. Kändes grymt kul och som vanligt finns det mer att ge. 

Ett härligt gäng efter prisutdelningen.

Denna vecka har träningen flutit på, tidiga mornar eller sena kvällar. Allt för att inte nalla av familjetiden försöker jag hitta tid då de sover eller gör annat. 

Skavsår de luxe

Efter ett långt swimrun-pass, 2 timmar och 20 minuter ser jag ut så här

Ja, och det gör faktiskt skitont! För att inte tala om nacken. Tur att jag fått äran att buzza compeed! Räddaren i nöden! Enkelt att sätta dit och hjälper direkt som en liten extra hud 🙏.

Men vad kul det är köra swimrun! Underbart! Att varva svettig löpning med sköna dopp måste ju vara den ultimata träningsformen, dessutom blir det aldrig långtråkigt att bara nöta en och samma sak hela tiden! Har du inte testat är det dags nu.

Klippte även av den ubergamla våtdräkten igår...

Just det där momentet skär lite i hjärtat. Att klippa i så dyra saker... Men å andra sidan var det ett gammalt köp som egentligen blev fel då den var på tok förstår.
Befrielse att springa med kort dräkt istället för lång. Lite kallare i vattnet dock.



Bästa helgen på länge!

Tack våra underbara vänner för en fantastisk helg! Helt perfekt och rolig på alla sätt och vis! Leksand och dess sommarland visade sig från sin bästa sida! Sol, värme, glatt gäng, glada och pigga barn och ett glas vin var vad som behövdes! Ok, det där med pigga barn tar jag tillbaka nu, Hugo ligger/sitter där han är med små avbrott för ett dopp i poolen. Heeeeelt slut. Men som han sa, det är det värt! 

Helgen innebar även Vansbro för mig och Moa. Efter en urusel start i elit 2 hamnade jag till slut på en 7:e plats. Något jag är nöjd med även om det var trångt i starten och jag väntade för att få fritt vatten att simma i. 
Tjejsimmet gick riktigt bra och jag är nöjd med både placering, 2:a, och simningen. Lika där, för feg i starten och vågar inte trycka på. Sedan får jag kämpa för att simma om... Mer träning på startmomentet alltså.
Prispallen. 

Även Moa simmade. Med bravur! 1000 m i motströms vatten. Hon tog sig igenom och var superstolthet sedan!
Moa kämpar på och har ca 500 m kvar.

På lördag är nästa lopp. 5000 m ute på Djurgården i Stockholm. Första gången jag kör den distansen. Spännande att se hur det funkar. Sedan laddar jag om för amfibiemannen och SM till hösten. 

Kroppen har vaknat och igår kändes det riktigt bra på träningen vilket innebar swimrun med totalt 1,2 mil löpning och 3 km simning. Ska ta tag i dagens pass om en stund! En tanke har börjat ta fart, det skulle vara kul att tävla mer, se hur man står sig gentemot hårt motstånd. Det är bara det att jag aldrig skulle vilja satsa heltid på min sport, jag vill att det ska förbli ett intresse som gör mig glad! Samtidigt så vet jag att det finns sjukt mycket mer att ge. Men det ska jag nig gå ut iaf!

Regn får kompenseras

Öser regnet ner ute fårman faktiskt kompensera det inne! 
Idag kompenserar jag med nygjorda chokladbollar och gott kaffe!

Inte så förtjust i chokladbollar egentligen, förutom delicatobollar 😍 helt enkelt oslagbart! Men idag blev jag sugen och med Hugo som förste bagare kunde man inte motstå!

RSS 2.0