Nöjd och hemma
Nöjd som satan och ligger nu nerbäddad hemma. En sluttid på 3.07 och en 64:e plats. Det trodde jag aldrig. Mycket nöjd med att ha åkt 'lagom långt'. 4,5 mil känns i kroppen kan jag lova och jag ville faktiskt inte åka en endaste meter till.
Men jag gjorde det! Tog Mig i mål på mitt livs första skidtävling och det på ett halvt Vasalopp!!!
Vasaloppet
Dagen före... Redo och allt!
Tandvärk
Ja, tänder och jag är ingen bra kombination... Först var det inget fel enligt tandläkaren. Allt såg bra ut. Kändes inte så, blev ett akut besök till dagen efter med 'kanske att luft kommit in bakom en fyllning'. Upp med skiten efter fyra sprutor, och vad visar det sig då... Jo men vi tar en liten rotfyllning här... Och nu har jag tio gånger mer ont än någonsin i munnen... Härligt. Fobi har jag redan, detta minskar inte det hela.
Att dessutom åka Vasaloppet imorgon med en tand som gör sjukt ont känns lite så där. Jag vill verkligen åka...
Simtokig
Dagen började tidigt, fast det är lördag. En glad tjej kom in till mig på badrummet och var fullt påklädd och redo för dagens äventyr.
Simtävling betyder lååånga dagar. Varma dagar. Trångt av folk. Hög ljudnivå. Kändes lite som att man borde låta sin unge sova... Att då få höra:
"Mamma, äntligen ska jag få tävla. Åh, jag älskar verkligen att simma".
Det slog alla tvivel ur hågen och bara att inse: det blir nog många dagar som tillbringas i en simhall innan denna donnan är nöjd. Att simma till sig två medaljer gjorde inte saken sämre. Älskade glada goa unge!!!
Uakhblä
Imorgon väntar ett hemskt tandläkarbesök. Hata hata haaata... Värsta jag kan utsättas för.
Annars är mitt huvud yttepyttelite bättre. Inte armen och benet, men det går. Konstig känsla att det är domnat, men det gör inte ont. Skumt att det inte går att utföra vissa saker lika lätt som tidigare. Ovanligt att inse att kordination och effektivitet inte är som det brukar. Men det kan jag leva med.
Godnatt!
Vardags syssla
Många dagar och kvällar har tillbringats här. Men inte idag. En myskväll med mina hjärtan, precis vad jag behövde!
Planeringsdag
Dagen har tillbringats på en mysig och trevlig kursgård, inte alls särskilt långt hemifrån!
Trevligt, bra möten, god mat och skapande i form av att göra CupCakes! Vilken härlig känsla att för en gångs skull arbeta med frosting av exakt rätt konsistens:-)
Jag tror detta blir bra. Jag är taggad, förväntansfull och nervös på en och samma gång. Men jag VILL detta, det är något jag verkligen känner för att göra. En omställning, en tuff början med både jobb och studier men chansen kanske aldrig kommer igen...
Det går, måste gå. Och tänk att de valde mig:-). Sökte en del tjänster på kul, fick dem alla, men valet var lätt! Jag är nöjd med hur allt löst sig, bara studierna kunde vara över helt. Ja, jag är klar, men känns fruktansvärt dumt att inte slutföra denna utbildning oxå, det är ju så lite kvar.
Kom igen nu, ut med det sista, kämpa!!!
Kvällsgott!
Mmmm
https://cdn3.cdnme.se/958161/7-3/pic_512470d29606ee45b3635736.jpg" class="image">
Barnvänligt
Sen bild från alla hjärtans, barnvänligt, men gott!
Nytt kapitel i livet
Tänk, idag startar ett nytt kapitel i mitt liv. Omvälvande, skönt, spännande och pirrigt på en och samma gång... Mest en fantastisk glädje och ett lugn inför framtiden.
Annars så håller jag på att avsluta senaste tidens kapitel. Ännu en examensuppsats har dagen tillbringats med. Den börjar ta form men samtidigt är det svårt att motivera sig till att göra ännu ett mastodont jobb till... Men jag ger inte upp...
Nu ska jag hämta mina små älsklingar, åh, underbart:-). Ha ha, säger jag nu tills den ena är sur och hungrig och den andra får ett psykbryt för att bilen inte kan lasta ordentligt...
Att se det ljusa i mörkret
En virusinfektion i hjärnan...
Tänk hjärnhinneinflammation/borrelia/mykoplasma osv...
Lätt tänker en del. Men min dom är att tiden har sprungit ifrån mig. Detta frågade jag läkaren om tidigt, men nej, det var ju inte borrelia och stel i nacken var jag ju inte... Alla andra symptom då? Jo, de är påtaligt likartade. Ingen nämnde dock detta för mig och svarade klart NEJ på mina frågor. Kanske såg jag för pigg ut? Kanske mörkade jag hur illa jag mådde?
Fakta finns på papper. Värden som var för höga för att ignoreras. Läkaren i måndags, en erfaren neurolog, var rakt på sak. Det fanns egentligen ingen annan förklaring. En virusinfektion som vandrat fel håll i kroppen och angripit min annars friska (bevisat:-)) hjärna. Där har det slagit sig fast och slagit ut en del funktioner. Och givit mig en hemsk huvudvärk. Går inte ens att beskriva vilken pina den har varit, och är...
En baggis tänkte jag först. Ok, huvudvärken kan vara långvarig. Hur lång? Flera år. Hjälp mig... Blev rådd att ta mig till akuten om det blev olidligt igen. Ja, jo, tjena...
Vänster sida då? Klart att min normala funktion kommer att infinna sig, lika frisk som den tidigare varit... Nej. Rakt på sak. Läkaren var väldigt tydlig med att så kommer det troligtvis inte bli. Antagligen kommer jag få dras med det som det är nu... Kul, eller inte.
Ytterligare en magnetröntgen om en måndag kommer göras för att se om den yttepyttelilla ärrbildningen som tydligen funnits i min hjärna förändras.
Vad kan man göra nu då? Det finns inget att göra. Det har gått för lång tid. Kort svar, rakt på sak. Kroppen tar hand om det själv. Jag dör inte av det.
Nähä, tack då...
Där står jag nu. Inser att jag har många jobbiga månader framför mig. Kämpa. Jag är bra på det. Tack och lov. Jag är positiv. tack tack för det. Jag gräver inte ner mig. Ännu större tack.
Mest skit är det dock att gå och veta att en del av detta kunde förhindrats om hjälpen funnits där då jag behövde den som mest. I efterhand kan jag bli sjukt förbannad på mig själv att jag inte visade på fullaste allvar hur ont jag hade, hur skit jag egentligen tyckte det var att vänster arm/ben/kind inte var som vanligt.
Tyvärr är det jag i ett nötskal, att alltid se det positiva, inte tänka negativt. Tro gott om alla och inte visa för mycket missnöje.
Ändå mitt i allt detta är jag tacksam för att det "bara" är detta. Jag kan leva med detta. Ett relativt normalt liv. Snart. Bara att inse att det komemr att ta tid, kraft och ork att bli av med skithuvudvärken. Alla frågar vad jag ska göra med läkaren som först behandlade mig och sa att allt blir bra... Bara huvudvärken försvinner. Ja, vad ska jag göra? Huvudvärken har inte försvunnit det minsta. Huggen är kanske något lindrigare. Vänster sida är inte ett dugg bättre. Vad tjänar det till att vara sur och bitter? Jag är ingen bitterfitta, kommer aldrig bli. Lite frustrerad, men som sagt vad blir bättre av att jag är sur och arg? Inget.
Helt enkelt får man se det positiva, välja ljuset i det mörkaste. Jag är bra på det, det vet jag. Jag klarar detta. Vad gör jag dock nästa gång huvudvärken sätter in med fullaste kraft? Då jag står och dunkar huvudet i väggen för at tbli kvitt det värsta? Akuten... Kanske, kanske inte. Beror på hur hög min smärttröskel är just då.
Kanske blickar jag framåt, ser ännu mera ljus, jag vet att det blir bättre, och det bästa är att jag har en läkare jag kan vända mig till. Så ja, det är bara att inse att huvudvärken kommer gå över men troligtvis inte den nedsatta funktionen i vänster arm/ben/kind. Hur mycket jag än vill tro att det ska göra det, så kommer det troligtvis inte bli så.
That´s life. Vad göra? Just go for it!
Domens dag
I väntan på att få träffa läkaren... En lugn stund innan dagen startas på allvar.
Veckan - fullspäckad
Veckan är fullspäckad med en det ena en det andra. Bra saker. Ska bli kul och lärorikt!
Examensbevis
Kommer snart hoppas jag
Lång dag
En dag som egentligen skulle behöva spenderas med studier får ägnas åt att ta sig till läkaren. Jag hoppas att det blir givande, mitt huvud och vänster sida är inte direkt i toppform.
SM i mars känns vääääldigt avlägset tyvärr. Antar att jag gör ett försök, men det får bli en träningstävling på minimal nivå. Annat kan inte göras just nu. Hua, kan man inte bara få bli lite pigg?! Vill jj vara kunna träna fullt ut och känna att det ger något.
Söta!
En liten medalj fick följa med hem idag. Och en tappad tand!
