Så, då har man tappat mobilen i gruset då... Spräckt glas och antar att det snart kommer att trilla ur en miljon glasflisor... Tur att jag har en försäkring. Så här blir korten... Schnyggggt.

Hittade ett par bilder i kameran när Hugo hade första "utbrottet" av prickar, som blev till många många fler prickar, men den ena var iaf "moderkoppan", den största.

Nu har jag tillbringat hela förmiddagen till att knåpa ihop en uppgift. Känner mig i stort sett färdig med den, vilket är mer än jag trodde! Därför väntar jag nu hem min älskade lilla tjej med en känsla av att inte behöva plugga mer idag (ok, finns massor att läsa, men måste ha en bok till). Så himlans skönt. Vi ska ner på stan och shoppa för hennes födelsedagsdisco som är imorgon! Och fika lite så klart! Det kommer rocka fett med 27 st fem/sexåringar imorgon!!!

Just nu befinner jag mig på den mest förvirrande föreläsningen ever med den mest förvirrade föreläsaren ever... Sitter mest och funderar på om det finns någon kärna i allt babbel. Det visar sig kanske eftersom det är två timmar kvar. Jag kommer antagligen vara lika förvirrad sedan!

Den dåliga uppdateringen beror delvis på att värken har tagit över min kropp. Finns inget jag kan göra. Försöker träna, men just nu är jag verkligen i dåligt skick. Måtte vintern snabbt bli till vår och sommar...

Hoppas er torsdag började bra!

Det gjorde min. Moa kom upp då jag stod och gjorde frukost så vi hann med en liten mysstund bara vi. MYS o LYX! Sedan brakade det löst. Vi gick in för att väcka Hugo, DAGENS MISSTAG. Denna lilla underbaring som aldrig annars är på dåligt humör hade uppenbarligen inte sovit klart... Jisses, vilken fight, men med lockand om både titta på katt/bambi/häst/elefant (!?) så var han i alla fall tyst. Tills han kom till frukost bordet. Kastade sin napp allvärldens väg, leverpastekjen flög ocskå iväg. Men precis som han förstod att det var fel tittade han under luggen och det såg ut som om han skämdes... Och jag smälter ju liksom då... Men sitta skulle han inte och jag pallade inte att ta ännu en kamp, tiden springer av någon konstig anledning iväg på mornarna. Så unge herrn stod och åt...

Borsta tänderna gick som vanligt bra, men blöjan skulle han verkligen inte ha, inte kläder heller... Tillslut hade den svettiga mamman lyckats få på både sig själv och två barn kläder och iväg för att passa bussen för Moa. Hon som varit glad hela morgonen vände som en sida i boken och skulle inte alls åka buss... Tyvärr måste jag ju typ tvinga henne på bussen, börjar jag vela är det kört nästa gång, och bussen väntar liksom inte. Inte ens om den liten ledsen människa har så stora tårar att det skulle kunna bildas en hel flod. Det gör bra ont i hjärtat att skicka upp en 5-åring på bussen som är ledsen. ankar som finns med hela dagen. Som tur är vet jag, efter att ha ringt fröken, att hon inte var ledsen när hon klev av bussen utan att allt var som vanliogt.

Tur att den andra vinkade glatt till sin mamma idag...

Ja ni, är det inte den ena så är det den andra.



Hur som så åkte jag hem och la in alla enkäter i SPSS (wow, lyckats!!!) filen och har åstadkommit en hel massa cirkeldiagram, korstabeller och spridningsmått... Efter det sken solens strålar så pass mycket att det resulterade i en liten löprunda, gissa hur skönt det var!!! Värken behövde botas och humöret steg igen!

Nu, flera timmar senare har jag snart åstadkommit slutresultatet av en psykologisk problemanalys. Och shit vad jag känner mig nöjd med mig  själv just nu. Men innan dagen är slut ska det bakas tårta, fixas mat, tvättas och pluggas för dugga 1.

Som ni ser så går dagarna och resan imorgon är så jäkla välkommen! Hoppas att pluggandet inte ska hänga över mig utan att jag hinner det jag tänkt idag!

Ha en underbar torsdag! Snart stundar helgen:-)

Ja det är sant, för ett par veckor sedan flyttade det in ett vilddjur här. Den söta tama lilla varelsen som vi är vana i har nu upptäckt att det går att testa sina föräldrar till bristningsgränsen. Och det gäller ALLT. Det bor en stor stor tonåring i den lilla lilla kroppen som nu har upptäckt att det finns en massa saker som måste provas för att se om det är ok eller inte. Ur den söta lilla munnen som inte skrikit kommer det nu ord som vi inte använder här hemma i en decibel som får taket att lyfta. Skolan, den stora vida världen, och en vilja och försök till att skapa sig en egen identitet påverkar denna lilla människa på många sätt just nu. Tänk att till och med en sväng åt vänster kan bli så fel, liksom om man råkar fråga en sak två gånger, då är det kört...

Mitt i utvecklingen på väg att bli stor står fortfarande vår söta lilla flicka som vi älskar så mycket och vet inte riktigt hur man ska bete sig för att få sin vilja igenom men samtidigt få de underbara kramarna av mamma och pappa när man själv vill. Vi finns här för vår lilla skatt, på alla tänkbara sätt, genom att ge den kärlek som då och då behöver tankas.

Att vara förälder är ett livslångt arbete och jag är så tacksam för att mina föräldrar alltid funnits där, alltid kunnat handskas på rätt sätt. Jag hoppas att jag bär med mig de verktyg som ni gett mig och att jag kan förmedla dem vidare.
Tack för att ni alltid gjort det rätta och för att ni gett oss trygghet då vi som mest behövt det.

Ni är mina förebilder och att vet aat tni alltid ger kloka och goda råd är det bästa som finns!

Sitter med ännu en tenta... LIte kul, men mycket ansträngande. Har hittat en teknik som jag tror funkar ganska bra. Jag gör en fråga, tar en paus och gör en till osv... Låter som ett bra koncept. MEN ska kanske säga att en fråga tar cirka fyra timmar... Har hållt på en vecka snart och nu är det två frågor kvar. Alltså kan det sammanfattas som att frågorna är stora och komplexa, kräver mycket tankar och en förmåga att komprimera texten... Känns dock som jag sparat den svåraste frågan till sist... Hade jag varit smart hade jag börjat med den, men ville få igång lite flow, fast det ebbar liksom ut eftersom frågorna tar så lång tid...

B-uppsatsens första jutkast är inskickat, vilket känns skönt. Känns grymt bra att få skicka in det och få kommentarer och synpunkter så att man vet om man är på rätt spår eller inte.

Väntar på svar från förra psykologitentan. Den var stor den med, men inte lika svår som denna. Kan vara bra att ha den bedömningen innan man lämnar in denna..

Mycket pluggtjat nu, men då ska ni bara se hur soffan ser ut just nu. Tror att det är ca 15 böcker ÖÖÖVVVEEERRRAALLLLLT. Uppslagna kors och tvärs och mitt i detta lilla jag med datorn i knät.

Shouuuuuuuuuuuuuuuuuooooooot!