Jag har fått en hel del frågor både via bloggen, facebook och via mail angående mitt inlägg om Fibromyalgi. Först och främst så var bloggen till för att jag själv skulle ha koll på hur jävligt det var med värken för att kunna berätta för sjukvården hur det var. Det var och är även ett sätt att skriva av mig värken, eller frustrationen över värken ska jag väl säga. Ibland har man så ont, men kan inte sätta ord på det och man vill inte tynga alla i sin närhet med det, då är det ett perfekt sätt att få ur sig det man känner. Ingen som inte är intresserad behöver läsa och jag behöver inte känna att jag klagar till mina vänner. Orkar man inte bry sig så behöver man det inte heller.

Om jag berättat för Moa om min värk... Ja, för två år sedan, hösten som jag minns som den värsta i mitt liv var jag tvungen att göra det. Hon hade en mamma som grinade hela vägen hem då jag jobbat och hämtat henne på dagis, både av värk och frustration av att inte ens ha krafti armen för att växla i billen. Att hela min viljestyrka gick åt till att fokusera på att koppla och dra i växelspaken. När vi kom hem såg hon mig sittandes på en pall, hängandes över spisen och rörde i pastakastrullen. Moa som då var snart 3 år, väldigt förståndig och stor för sin ålder, tittade på mig och frågade om hon skulle göra det där så jag kunde lägga mig på soffan. Det var hårt att se hennes stora blå ögon som verkligen inte ville se sin mamma lida.

Jag berättade för henne så gott jag kunde att jag hade väldigt ont men att det inte var någon fara. Hon trodde jag skulle försvinna sa hon och i det ögonblickt bestämde jag mig för att hon (och nu även Hugo)aldrig kommer att få se sin mamam så mer. Hur jävligt det än är så kommer jag göra allt för att inte visa dem hur jag mår. Det är heller inte kul att visa Mr Right, han tycker inte det är så kul att se hur dåligt jag mår ibland. Särskilt inte när man vet hur man är när man inte har den hemska värken hängande över sig...

Det värsta är dock att Moa vid ett flertal tillfällen sagt och pekat på att hon har ont. På exakt samma ställen som jag har... Hon har vaknat mitt i natten och haft superont. Nu vet jag inte om det kan vara växtvärk eller om det är fibromyalgi. Barn kan ju ha det och det är ärftligt. (Mamma har det). Och då jag tänker efter så har jag under hela mitt liv haft ont. Jag har dock trott att det är för att jag tränat så mycket och att det varit träningsvärk och utmattning av det. Massage som man fått av olika läkare eller tränare har jag aldrig gillat, det har bara gjort ont...  Så jag vet så här i efterhand att jag alltid haft ont och att det inte är normalt.

Jag och Mr Right har bestämt att vi inte ska prata om det så Moa hör eftersom vi inte vill att hon ska känna efter om hon har ont. Just nu är hon ju i en liten fantasivärld så man vet inte riktigt vad som är sant och inte. Men jag vill inte spä på så att hon känner efter. Däremot kommer jag alltid vara observant på det hon säger och nu vet jag även i vilka trådar jag ska dra i för att få komma till en bra läkare och kanske kan man då få göra det i tid så det inte behöver gå så långt...